Appleryd är deras plats på jorden

På ängarna växer jungfrulin och slåttergubbe, svinrot och blåsuga, ärenpris och gulmåra, arter som är sällsynta i det moderna jordbrukslandskapet. Håkan Almqvist och Sonja Haas driver ett hållbart skogsbruk för att gynna den biologiska mångfalden och artrikedomen.

– Det är en avvägning mellan lönsamt skogsbruk och mångfald. Det blir inte samma avkastning, och av våra drygt tusen hektar skog är det ungefär 900 som är produktionsskog, säger Håkan Almqvist.

Han är jägmästare och ansvarar för skogen, Sonja Haas för djuren.

Född smålänning

För drygt 30 år sedan hittade han och Sonja sin plats på jorden, gården Appleryd i norra delen av Nybro kommun. Ingen av dem hade någon anknytning till platsen, även om Håkan är smålänning. Sonja, som är fysioterapeut och driver egen verksamhet i Kalmar, är född och uppvuxen i Tyskland. 

Gården är beskriven sedan 1500-talet. Den ligger i norra Nybro kommun i ett typiskt småländskt odlingslandskap med omväxlande små hagar, åkrar och skogspartier där vägen vindlar sig fram. Byvägen ingår i ett Natura 2000-område.

– Vid vägkanten växer orkidéer som försvunnit från andra ställen. 

Utökat sina marker

Under åren har de köpt till flera fastigheter och successivt ökat arealerna.

– Först handlade det om att överleva. Men fortfarande finns en oro att skogen tar slut, säger Håkan.

På gården har de också ett 50-tal tackor, Jämtlandsfår, som både hjälper till att hålla markerna öppna och ger ull, kött och skinn. Allt tas tillvara.

– Jämtlandsfår ger ett mjukt garn, säger Sonja Haas.

På gården finns en bigård. Bina är viktiga både för pollineringen och för att producera honung. 

Deras mål är att driva skogsbruket på ett hållbart sätt och öka artmångfalden genom att plantera mer tall och löv, gynna nyckelbiotoper och behålla gamla skogsodlingar samt bevara och återskapa gamla hagmarker. Skogsbruket är miljöcertifierat.

Mager tallmark

Skogsmarkerna består till hälften av mager tallmark och till hälften av bördigare skogsmarker med framförallt gran. Där markförhållandena tillåter planterar de tall på de grandominerade bestånden.

Skogsbruk tar tid. Det Håkan och hans medarbetade planterar - i år bland annat 26 000 plantor – kommer han inte att få avverka.

– De ska få växa 80-90 år.

Tanken är att fåren ska hjälpa till att bevara skogsåkrarna. Därför har de hägnat mycket, både för att stänga inne fåren och stänga ute vildsvinen. Det finns gott om vildsvin i området, och de har lämnat tydliga spår där de bökat runt. Det finns gott om rådjur och älg också, som gärna förser sig av späda plantor. Vi går förbi ett jakttorn. Varken Håkan eller Sonja jagar, men de arrenderar ut jakträttigheterna.

Håkan visar tallplantorna som är behandlade med en blandning av sand och lim för att hindra angrepp av snytbaggen.

– Det är farligt att vara träd. Det är många som vill ha dem. Först är det snytbaggen, sen är det rådjuret och älgen och hjorten och till sist skogsägaren, skrattar han.

Han skrattar däremot inte när han visar tallar som snarare är små buskar än träd, med skador orsakade av rådjur och älgar.

Han och Sonja och de anställda planterar med öppen yta med avstånd till vegetationen, just för att minska risken med snytbaggeangrepp.

–  Snytbaggen har torgskräck. Och sätter man med avstånd minskar konkurrensen.

Tät granskog

På gammal åkermark har tidigare ägare planterat skog, tät granskog ändå inpå stenmurarna som löper genom odlingslandskapet.

– Det blir inte fint, jag vill ha en zon vid stenmurarna som ger öppningar i skogen.

Håkan Almqvist och Sonja Haas visar runt på ängar och i skogarna. Ängarna slås för hand för att öka den biologiska mångfalden. Arbetet har lönat sig. Här växer många rara arter.

– Det blir inte samma avkastning som om vi hade sått vall, säger han.

Men det räcker till vinterfoder för fåren. Och hade han och Sonja sått vall och gödslat så hade skörden blivit större, men också kostnaderna för traktor, utsäde och handelsgödsel. De får betesmarksersättning som ger viss kompensation för lägre skörd. Håkan visar på en inhägnad äng som han under 30 års tid fick ersättning för, men sedan inte eftersom länsstyrelsen ansåg att ängen var för liten. Efter lite rabalder fick han tillbaks ersättningen.

– Jag blev jättearg. Det var inte så mycket pengarna, men år efter år hade länsstyrelsen gjort skötselplaner.