Billig mat leder till exploatering

Det var åtskilliga ton av "oxfile", i själva verket färgad fläskfilé från bland annat Ungern, som hade lyckats ta sig ut i diskarna hos bland annat Coop. Billigt, säkert - men "det smakade pekka", säger en konsument som köpt en filé på Ica Maxi i Malmö.

I Svenska Dagbladet berättas samtidigt om de tomatplockare som lever under slavliknande förhållanden i Italien. Afrikaner och östeuropéer arbetar för tio kronor i timmen för att vi ska kunna köpa billiga burktomater.

När fuskfiléerna debatterades handlade diskussionen mest om myndigheternas kontroll. Det är nog ett stickspår. Orsaken är snarare handelns hysteriska jakt på låga priser. Så här säger en facklig företrädare angående tomatplockarnas villkor till SvD:

– Kedjorna styr marknaden. De bestämmer priserna. Alla förstår att när en bonde får 8 cent för ett kilo tomater, så leder det till exploatering. Och odlare vittnar om hur priserna stadigt har pressats.

– Dagligvarukedjorna bryr sig inte om kvalitet. De säger att de gör det, men det är bara priset som räknas, säger en odlare.

Det här är något att tänka på när vi köper en tomatburk från Ica Basic eller väljer den billiga importerade oxfilén till helgen. Oxfilé bör inte vara billig. Den motsvarar 1,3 procent av slaktkroppen från ett djur som har levat och utfodrats i flera år. Vi får vad vi betalar för, brukar man säga, och det gäller förstås i hög grad fuskfilén och salmonellafläsket. Men ofta är det någon annan som har fått betala för vår billiga mat.

Tyvärr fortsätter medier att hetsa fram jakten på lågt pris. Exempelvis Göteborgs-Posten publicerar regelbundet "billigaste matkassen", och det är lätt att förstå att ingen handlare vill hängas ut som dyrast. Den dagen medier lyfter fram butiker som säljer varor som ger rimliga förhållanden för människor, djur och miljö - då har vi kommit en bit på väg. Maten är rentut sagt för billig.