Betesinventering ska ge bild av älgstammen

Det behövs mer fakta kring älgbetesskador i södra landet. Det menar flera företag och organisationer som går ihop och finansierar ett nytt projekt för att ta reda på det.

Södra, Sveaskog, Holmen, Svenska kyrkans stift, Skogssällskapet och Häradsmarken investerar 3 miljoner kronor under 2014 i betesskadeinventeringen.

– Den nya viltförvaltningen är underfinansierad av samhället. Vi har jobbat näringspolitiskt för att få till en central finansiering, men vi är vid vägs ände nu och måste få fram mer fakta inför kommande säsong. Annars finns det risk för att våra älgförvaltningsgrupper ger upp, säger Mats Hansson, Södras föreningsstyrelse.

Grundinställningen från skogsbruket och markägarna är fortfarande att samhället i högre utsträckning ska ställa tillräckliga resurser till förfogande för att man ska få en viltförvaltning där klövviltsstammen är i balans med fodertillgången. Därför handlar det i första hand om ett projekt på ett år och under det här året har de dörren öppen för att fler ska komma med i arbetet.

Ambitionen är att göra en betesskadeinventering på minst hälften av de 50 älgförvaltningsområdena i Götaland.

– Att hålla i gång SydÄbin beräknas kosta 1 krona per hektar och år. Men vi måste ha bra beslutsunderlag för att få en bra älgförvaltning. Annars är det bortkastade pengar att ha älgförvaltningsgrupper, säger Göran Öhrlander, skogschef för Södra.

Södra tar ansvar för projektet och Johan Frisk är projektledare. Inventeringsarbetet kommer att upphandlas. När inventeringen är klar kommer Skogsstyrelsen att ta hand om resultatet, kvalitetssäkra det, lägga in det i databasen och se till att det sprids till älgförvaltningsgrupperna.

Betesskadesinventeringen är en viktig pusselbit i det arbete som redan görs för att få en bild av hur stor klövviltsstammen är i ett område och hur mycket foder det finns. Den läggs till arbetet med älgobs, spillningsinventering och vägning av kalvar. Metoden SydÄbin har utvecklats av Skogsstyrelsen och innebär att skador mäts på fler trädslag än tall. Det ökar användbarheten i områden där tallungskog är mindre vanlig.