Besparingsskogen står för röjningen i skogen
Med den gemensamt ägda Besparingsskogen i ryggen tog Älvdalen sig genom nödår och svält.
Anders Bergman har blick för skogen och jobbar på gehör när han röjer upp en dryg kilometer lång rågång åt en privat skogsägare i Ribbåsen. Visarstenen som pekar rakt in mot ett stenblock har gett en första linje och nu siktar han vidare uppför åsen.
– GPS kan väl fungera ibland, men man måste gå på det man ser i naturen för att hitta den linje man ska.
Anders Bergman är "rågångsexpert" och noterar de knappt skönjbara linjer som finns mellan visarstenar och andra märken. Som skogsägare är han delägare i Älvdalens besparingsskog och det är den som betalar honom när han nu röjer åt andra. "Besparingen" betalar också när han röjer på sin egen mark. I båda fallen ska Skogsstyrelsen ha besiktigat och prissatt arbetet.
– Som enskild skogsägare har du det bra här uppe, konstaterar han när motorsågen stängts av.
Skogsägaren där han jobbar har beställt en rågång och ansökt hos besparingen om bidrag vilket gör arbetet gratis. Det är också många andra skogsjobb.
– Med de stöd som finns blir skogen förhoppningsvis mer välskött, menar Lars Åkerman, inspektor på Mellanskog.
Anders Bergman håller med, men säger samtidigt att bidragen från besparingen kanske ibland får motsatt effekt.
– Det finns en risk att man inte bryr sig och tänker att Besparingen sköter allt.
Och så är det inte. Skogsägaren måste själv fatta beslut över sin skog, men har det mesta betalt fram till gallring.
– Det gör att vägen fram till avverkning ser helt annorlunda. Lönsamheten ökar för skogsägarna, säger Lars Åkerman.
Besparingsskogen har därför stor betydelse i den fjällnära glesbygd som Älvdalen är. Många är beroende av vad skogen ger och om "besparingen" förr höll nöden borta, är den i dag en garant för lönsammare skogsbruk.
– För mig betyder den mycket både i min egen skog och för möjligheten att jobba åt andra, konstaterar Anders Bergman.
Ulf Andersson, förvaltare i Besparingsskogen, tycker ändå det är fel att se bidragen som att det är gratis för skogsägarna.
– Vad det handlar om är att en tredjedel av deras skogar förvaltas gemensamt. Det är den tredjedelen som betalar, som jag ser det, säger han.
Lars-Erik Bohlin, också han skogsägare, konstaterar vid kaffet att det inte bara handlar om skogen utan om hela bygden:
– Älvdalen hade inte det inte varit mycket med utan besparingen, det handlar inte bara om skog utan om vägar och mycket annat i byarna.