Barkborrehotet växer inför 2015 och 2016

Stormar som Dagmar och Ivar har fällt stora mängder skog som innebär att granbarkborrarna trivs och ökar snabbt. Skogsskadenätverket i Västernorrland bävar inför de kommande somrarna.

– Enligt forskarna på SLU finns det fortfarande mycket vindfällen kvar i skogarna som kan fungera som yngelplats för nya generationer. Redan nu finns det väldigt många barkborrar i främst Medelpad och får de ytterligare en varm försommar kan de hota frisk stående skog i år och kanske ändå mer 2016, utvecklingen är oroande, säger Alf Pedersen på Skogsstyrelsen i Sundsvall.

Han har lett ett projekt som studerat skogsskador och som nu avslutats men som kommer att få en fortsättning i form av ett nätverk där skogsbolag, skogsägare och sågverksbolag samarbetar för att bevaka granbarkborrar och andra hot.

Bra med samarbete

– Projektet har visat att det är bra med samarbete i ett nätverk som bygger på frivilligt deltagande. Tillsammans kan vi kanske få fram resurser som krävs för bevakning och eventuella åtgärder, säger Alf Pedersen.

Vid ett nätverksmöte nyligen presenterade forskaren Martin Schröder från SLU sina resultat.

– Hittills har barkborrarna inte varit tillräckligt många för att kunna övervinna levande träds försvar. Men nu har barkborrarna blivit mångdubbelt fler än vad de var före stormen Dagmar och dessutom är de stormfällda träden snart förbrukade, framhåller Martin Schroeder i ett meddelande.

Stormluckor bör prioriteras

SLU har även uppskattat att den totala volymen av stormfällda, och i år angripna, träd som låg kvar i skogen nu i höst är till 475 000 skogskubikmeter. 88 procent av den volymen ligger i Medelpad, som ju också drabbades extra hårt av stormen Ivar. Volymerna är mycket mindre i resten av undersökningsområdet, som omfattar Ångermanland och östra Jämtland.

Både Alf Pedersen och Martin Schroeder rekommenderar att skogsägarna fortsätter upparbeta vindfällen. Stora stormluckor bör prioriteras eftersom maskinerna är effektiva där och eftersom granbarkborrarna gillar solexponerade granar.

– På detta sätt förhindrar man en fortsatt uppförökning i vindfällen under kommande år och så får man dessutom ut en del barkborrar ur skogen, alltså de som övervintrar under barken, säger Martin Schroeder.