Peders resonemang är att mjölken bara ska betraktas som en råvara/bulkvara inom Arla Foods för att kunna transporteras och styras om inom koncernen på det mest kostnadseffektiva sättet, oavsett var den är producerad och under vilka förhållanden. Jag kan köpa detta resonemang, ur ett strikt företagsekonomiskt perspektiv, men jag tycker han lämnar en del övrigt att önska: Ladda mjölken med dess rätta värde en gång för alla!
Peder Tuborgh och koncernledningen i Arla måste kunna se mjölken som mer än råvara. Det finns så mycket mervärden i mjölken, och framför allt i den svenska mjölken som skulle kunna ge ordentligt högre ersättning till medlemmarna i Arla om den utnyttjades rätt. Peder säger vidare att alla bönder i alla länder vill framhålla sin mjölk som bättre än andras. Ja, så är det givetvis och då måste Arla vara så pass duktiga på att utnyttja dessa nationella fördelar på de lokala marknaderna. Arla är så stort så det känns löjligt om det inte ska gå att se mjölken som annat än en vit vätska som kan bytas ett mot ett. Det måste finnas utrymme för både och inom koncernen, och om inte ledningen har förstått detta bör den snarast bytas ut mot några som kan se samband och möjligheter i ett vidare perspektiv!
Gör inte som den svenska slakteribranchen. Den enda vägen till lönsamhet, enligt företrädarna, var att bli större, kapa kostnader och slimma organisationen. Fullt fokus på kostnadssidan av resultaträkningen och ingen fantasi om ökade intäkter genom att sälja i olika segment. Ja, kostnaderna ökar på produkten om man segmenterar, men om man kan ta lite mer betalt, så att man får in några ören mer än kostnaderna. Då blir det väl vinst?
Återta den näst svenskaste symbolen efter Dalahästen, nämligen Arlakon! Ladda den med de mervärden som vi svenska bönder bygger in redan i stallarna och på gårdarna tack vara den svenska djurskyddslagen och miljölagstiftningen som vi har att jobba med varje dag. Den svenska lagstiftningen är inget hinder för oss, den är en garant och en förutsättning. Den ska inte luckras upp, snarare tvärtom ska vi fortsätta sträva framåt i täten för djurskyddet och miljön.
För att inte tala om den största konkurrensfördelen vi sitter på: vår låga antibiotikaanvändning till våra husdjur. Denna kommer i framtiden att visa sig vara den enda vägen som räddar mänskligheten från utrotning!
Ett argument inom koncernledningen till oss medlemmar som är tveksamma till att betala för Arla Foods behov av att hela tiden bli större fysiskt, för att kunna konkurrera om mjölkråvaran runt om i Europa är: storleken har betydelse! Jag är ytterst tveksam om de har rätt. Det förhållandevis höga mjölkpriset nu beror på omvärldsfaktorer och inte på duktig företagsledning. Pröva växa organiskt inom föreningen, ta makten över produkterna i handeln och håll handlaren kort! Handlaren är bara en länk till konsument och borde inte få hålla i dirigentpinnen när det kommer till prisförhandlingar.
undefined