Avelstjuren har en kort livslängd

Det är inte mer än sex år sedan som avelsföretaget Viking Genetics började lansera sina genomiskt utvalda tjurar. Sedan dess har utvecklingen fortsatt i en rasande takt.

Det räcker med att studera utvecklingen av NTM-index i bruksplanerna. Framstegstakten är fyra indexenheter per år för tjurarna vilket innebär att de som är födda 2014 ligger 20 enheter högre än de som föddes 2009 och som nu har fått avelsvärden baserade på döttrar.

De snabba framgångarna bygger på DNA-tester som med 50-procentig säkerhet fastställer djurets avelsvärde redan som kalv. Metoden är redan så etablerad att avkommebedömningen har spelat ut sin roll vid val av tjur. I de senast publicerade brukslistorna är alla 44 tjurar utom en genomiskt utvalda.

– Alla tjurar blir fortfarande avkommebedömda men när resultaten kommer är de i regel redan passé. Andra och bättre tjurar har under tiden tagit deras platser, säger Camilla Rosman, marknadskommunikatör på Viking Genetics svenska huvudkontor i Skara.

Faktum är att på ett kvartal hinner hälften av tjurarna på brukslistan bytas ut mot nya namn.

– Det gör att avelsrådgivarna i Växa Sverige spelar en allt viktigare roll för lantbrukarna. Jag kan på ett sätt tänka mig att många bönder tycker att aveln är tråkigare i dag när de inte hinner lära sig namnen på tjurarna, säger Camilla Rosman.

Men det är ju för ägarnas, alltså lantbrukarnas, skull som allt görs. Varje NTM-enhet ska vara värd 100 kronor per djur och år vilket förhoppningsvis ska märkas i gårdarnas räkenskaper.

Viking Genetics skickar årligen ut 12 000 förfrågningar till mjölkbönder i Sverige, Danmark och Finland med begäran om genomiska tester på tjurkalvar. Av dessa är cirka 200 tjurar så bra att de provas i avelsverksamheten. Ju bättre genomiska värden, desto fler doser tas.

För att snabba på den genetiska utvecklingen ska tjurarna vara så unga som möjligt. Därför töms de första gången så fort de är könsmogna, i bästa fall vid 9–10 månaders ålder.

Budskapet till lantbrukarna är att sprida riskerna när de använder genomiskt utvalda tjurar till skillnad från förr när en etablerad avelstjur kunde vara pappa till många kor i samma besättning.

Förändringen har fått påtagliga praktiska konsekvenser. Det finns inte längre samma behov av väntestall där de bästa tjurarna tidigare hölls i fyra år i väntan på avkommebedömning. Endast ett fåtal "sparas" för långvarig tjänstgöring.

– De avkommebedömda tjurarna är i dag i första hand avsedda för exportmarknaden där man vill ha säkrare kort. Men vi ser att utvecklingen går mot genomiskt utvalda tjurar även där tack vare deras högre NTM, menar Camilla Rosman.

Gårdarna med så kallade avelsbesättningar har också spelat ut sin roll. Djuren som köps hittas numera på vilken gård som helst. Vad mödrarna presterar får en allt mindre betydelse. Fokus ligger i stället på tjurens NTM-index.

Förändringarna märks förstås även i stallarna. Det är en viss skillnad att leda in en 10-månaders tjur på 300–400 kilo mot en fullvuxen tjur som kan väga ett ton och mer. Å andra sidan hinner skötarna inte etablera samma rutiner med djuren eftersom de byts ut ofta.

– Det är lättast att lära upp de allra yngsta. De svåraste är de som är runt 1,5 år. De är som tonåringar som ska testa en, säger tjurskötaren Carina Swartling.

Vi får se ettårige VR Nitro hoppa på bocken för vad som kan förmodas bli den sista gången i hans liv. De 2 000 doser som avelsavdelningen ville ha är levererade och med ett NTM-index på +22 är Nitro ingen framtidsman. Det lär i stället bli slakt inom kort.

– Kan de unga tjurarna lämna 200–300 doser per språng är det bra. De äldre avkommebedömda tjurarna ger normalt 1 000 doser eller mer, berättar Carina Swartling.

Den svindlande genetiska resan har dock bara börjat. Till våren stallar Viking Genetics för första gången upp utvalda avelskvigor avsedda för spolning och embryotransfer.

– Våra kolleger i Finland arbetar redan med att gå in i hondjur och plocka ut ägg för konstbefruktning, säger Camilla Rosman.