För nära 140 år sedan började Carl Johan Carlsson hålla gårdsauktioner i Östergötland. Idag är Carlsson Ring Sveriges äldsta mäklarbyrå med Justus Wahlström som auktionsutropare sedan 20 år tillbaka.
Auktionsförrättaren Justus Wahlström arbetar lika ihärdigt än, trots passerad pensionsålder. Lantbruksauktioner är fortfarande något av det roligaste man kan göra, tycker han. Men de blir allt färre.
Hur är situationen för lantbruksauktionerna idag?
– Tyvärr är de väldigt få nu. Förr hade vi hade minst 50 auktioner varje vår. I år är det tre stycken bestämda, i fjol hade vi fyra auktioner. Men det går väldigt bra på auktionerna. Det är jättestort intresse, det kommer mycket folk och det är bra priser.
Varför har de minskat till antalet?
– Det säljs mycket på Blocket istället. Sedan går det lite mer via maskinhandlare på grund av det finns helt andra transportmöjligheter idag. Och framför allt så finns det ju snart inga bönder kvar. Det är oerhört mycket färre bönder nu än för 50 år sedan. Alla smålantbruk som lades ned på 60-, 70- och 80-talet hade ju auktion. Då fanns det inga alternativ.
Carlsson Ring är Sveriges äldsta fastighetsförmedlare. Företaget grundades 1881 på Ring Storgård utanför Linköping. Verksamheten är fastighetsförmedling och auktionsförrättning. Huvudkontoret ligger idag i Örsundsbro i Uppland.
Ålder: 68 år
Bostad: En gård i Grillby utanför Enköping där han driver hobbylantbruk med 15 hektar åker.
År i företaget: Har arbetat i 46 år på Carlsson Ring och äger företaget sedan 17 år tillsammans med sina tre söner. Började som auktionsutropare för 20 år sedan.
Hur påverkar nedgången ert företag?
– Vi har två ben att stå på i företaget. Idag går det inte att leva på auktioner utan nu är det fastighetsförmedling som är den stora basen för verksamheten.
Hur känns det för dig att auktionerna blir färre?
– Jag tycker det är hemskt kul att hålla på. Det är fantastiskt roligt att ropa på auktioner. Det är bland det roligaste man kan göra. Men det är en naturlig utveckling. Många av de mindre auktionsfirmorna har upphört, men vi försöker hänga kvar.
Hur många kommer på auktionerna?
– På en stor auktion kan det komma upp till 1 000 personer och på en mindre några hundra. Det är väldigt populärt. Många kommer bara för att äta varm korv och snacka med andra bönder.
Vilka är det som kommer?
– Det är 90 procent bönder. Sedan är det maskinhandlare, även en del utländska maskinhandlare från Baltikum. Men de börjar komma upp sig där borta så den marknaden börjar ta slut. De är snart ikapp oss. Men vi har sålt enormt mycket utrangerade grejer till Baltikum de senaste 25 åren.
Vad krävs det av en utropare?
– Man ska vara pratsam och man måste ha lite koll på vad man säljer. Om det dyker upp någon konstig grej ger det en väldig respekt om man vet vad det är. Och naturligtvis ska man vara lyhörd för publiken och det skadar inte att lätta upp stämningen och dra lite historier.
Hur har lantbruksauktionerna förändrats?
– Förr var det nästan det största som hände i livet när man hade auktion. De hade alltid en enormt fin auktionsmiddag efter auktionen. Men den traditionen har försvunnit. Längre tillbaka var det även dans. En epok upphörde när auktionen var gången. Någon som hade hållit på med lantbruk i hela sitt liv slutade. Det är dubbelt med lantbruksauktioner, det är lite sorgligt att någon slutar, men det är alltid en folkfest.
Har de förändrats på fler sätt?
– Det har blivit mer kommersialiserat, det är stora pengar det handlar om nu. På en stor auktion kan det gå för 5-10 miljoner kronor. Så vi måste ha ordentlig styrning på vad allt är värt och ta vara på de kommersiella intressena. När jag började kunde en hel auktion gå för 25 000 kronor. Så det har blivit en otrolig skillnad.
