– Det viktigaste är att inte vänta med föryngringen utan att sätta igång så fort man orkar och hinner, säger Jonas Bergqvist, skogsskötselspecialist på Skogsstyrelsen, till SR Ekot.
Att nästan 14 000 hektar skog i Västmanland eldhärjades gör det till en av svensk historias största bränder. Efteråt beslutade sig Skogsstyrelsen för att i en fältstudie följa återplanteringen, i hopp om en bättre bild av hur man kan underlätta skogens återhämtning.
Bland rönen finns att såväl konkurrerande lövskog som älg, rådjur och hjort kom tillbaka snabbare än väntat. Och det gjorde ingen nämnvärd skillnad om man försökte vänta ut mindre skadedjur och svampar.
– Ju tidigare man kommer in på brandfältet desto bättre blir det för plantorna, desto mindre konkurrens får de då, säger Jonas Bergqvist till radion.
Han varnar dock för alltför långtgående slutsatser.
– Varje brand är på något sätt unik, så man kanske inte kan kopiera rakt av, men kan ändå ha det här som en erfarenhet och jämförelse.
Enligt Skogsstyrelsen har nästan all mark, cirka 4 000 hektar, som ska beskogas föryngrats genom plantering, sådd eller naturlig föryngring under de fyra växtsäsonger som passerat efter branden 2014.
Mängden huvudplantor ser bra ut och de har potential till god utveckling. Snytbagge och rotmurkla har inte ställt till med de skador man befarade.
Åtgärder och erfarenheter
• Förutsättningarna att få upp ny skog är generellt sett goda på brandfält. Det gäller för plantering men också från frö genom sådd eller naturlig föryngring.
• Föryngringsåtgärder bör sättas in snarast efter en brand, gärna året efter. Det minimerar negativ påverkan av konkurrerande löv, gräs och örter.
• Vid plantering på brandfält måste plantorna vara skyddade mot snytbagge brandåret, år 1, år 2 och helst också år 3 efter branden.
• Maskinell markberedning är knappast nödvändig vid plantering på hårt bränd mark.
• Sådd bör endast användas på mark där hyggesvegetationen bedöms bli liten eller måttlig.
• Den rikliga lövvegetation som kommer på brandfält drar till sig vilt och kan innebära betydande betesskador på tall.
• Den rikliga tillgången på löv ger även en möjlighet att på vissa områden på bättre mark satsa på rena lövbestånd.
Källa: Skogsstyrelsen