Återkraven ett hot mot den svenska hagen

I de fall Högsta förvaltningsdomstolen tagit upp har jordbruksverket i allmänhet vunnit över lantbrukaren. Många andra fall har i den lägre instansen kammarrätten nekats prövningstillstånd.

Ett av de tusentals återkravsfallen beskrivs i boken ”Moderna fogdar?”. Margareta Dalén och maken Gunnar brukar en liten gård i Karlskoga, med betesdjur och slåtter. Nu har Margareta dokumenterat parets strid för rättvisa sedan de drabbats av återkrav på EU-stöden. I boken återger hon en tröstlös skriftväxling med länsstyrelse, jordbruksverk och domstolar.

När Gunnar och Margareta kontrollerats av länsstyrelsen 2006 fick de svart på vitt på att ”länsstyrelsen ansvarar för att marken är ­kvalificerad för tilläggsersättning och att ­arealuppgifterna stämmer”.

Det visade sig vara ord utan värde. Snart hade Sverige lagt sig platt för EUs kritik mot tillämpningen av reglerna. Det blev lantbrukarna som fick stå för misstagen. Att en ny tolkning av reglerna kunde gälla retroaktivt från 2005 godtog inte paret Dalén. De hade ju skött sina marker enligt myndigheternas anvisningar och sökt stöd i god tro, därför överklagade de.

Återkraven baseras helt på bilder tagna från 4 800 meters höjd.

– Fotona är tagna snett, där finns skuggor av träd och av en ås. Vi tror att man har mätt marken utanför skuggorna, säger Margareta Dalén.

Ingen rättsinstans har dock granskat paret Daléns argument. Inte en enda gång får de svar på vad avvikelsen kan bero på. Betala tillbaka! beordrar överheten.

Hanteringen framstår som djupt rättsosäker. Tyvärr är den inte unik. Från bygder där återkraven varit många rapporteras nu att lantbrukare väljer bort stöden till betesmarkerna. De är trötta på krångel och osäkerhet. Det betyder att naturbeten töms på djur och får växa igen.

Inför kommande femårsplan i landsbygdsprogrammet är det angeläget att reglerna förenklas och blir mer rättssäkra. Annars hotas betydande naturvärden.