Arla tappar hemmamarknaden
Att Arla numera fokuserar på den globala marknaden är måhända rätt strategi, men det utesluter inte en mer offensiv satsning på vår hemmamarknad.
Ingen styrelseledamot har hittills lyckats att på ett pedagogiskt sätt förklara den globala satsningen med bland annat fusionen i England, som innebär att vi avsätter delar av vår mjölklikvid för att stärka våra kollegers likvid i England.
Hur hanterar vi vår egen marknad? Den som träder in i en livsmedelsbutik kan inte undgå att notera hur tillbakapressat Arlas sortiment är i hyllorna. Uppenbart är att konkurrenterna Valio, Skånemejerier med flera har betydligt bättre marknadsorganisationer. Än värre är det när det gäller den offentliga upphandlingen från kommuner. Senast i somras kunde Skånemejerierna ta hem upphandlingen från Uppsala Kommun. Jag har ingen aning om hur det ser ut i övriga delar av landet, men när det gäller Uppsala hade Arla inte ens ork att delta i anbudsgivningen. Arla besvärade sig inte ens med att visa intresse. Låg det för långt från mejeriet i Kallhäll?
Vilken är Arlas strategi? Arla är känt i butiker och i storhushåll för att vara svagt och slappt när det gäller support, lansering och övriga marknadsåtgärder. Jag tror inte det brister hos den enskilde säljaren, utan det finns en medvetenhet hos Arlas affärsledning att välja en strategi som varken jag eller mina kollegor förstår.
undefined