Är tron på ekologisk odling baserad på förhoppningar eller på vetenskap?

Den intensiva reklamen ger förhoppningar, men vetenskapen säger något annat. På 1960- och 1970-talen fanns det fog för att bli bekymrad över användning av en del kemiska bekämpningsmedel, som var både giftiga och persistenta (långvarig verkan).

Dessa medel är för länge sedan borttagna och de nuvarande har riktad verkan mot just de skadegörare, som ska bekämpas. De är lågdosmedel med kort persistens. Mängden aktiv substans har minskat under 2000-talet och från och med 1 januari 2015 gäller lagen om integrerat växtskydd IPM, det vill säga att alla andra möjligheter ska ha provats innan kemisk bekämpning får tillämpas.

Alla gör självklart vad som är möjligt för att hålla nere utlakningen per ytenhet, men då ekologiska skördar i genomsnitt över år och grödor är nästan bara hälften av de konventionella, så blir utlakningen nästan dubbel per skördad vara från de ekologiska.

Höga doser av pesticider är farliga för hälsan, såväl naturliga som syntetiska. En livstids konsumtion av syntetiska pesticider är enligt toxikologerna en droppe i havet jämfört med de naturliga pesticider, vi konsumerar från de växter vi äter. Växterna har utvecklat en mångfald av kemiska vapen mot ”inkräktare”. Även de friskaste ekologiska äpplen, och andra livsmedel, innehåller ämnen, som i höga doser har orsakat tumörer.

Toxikologen Bruce Ames, University of California, blev berömd under 1970-talet, när han larmade om cancerogen potential med syntetiska kemikalier. Efter att ha testat naturligt förekommande pesticider i en mängd växter, publicerade han sina resultat 1990 i en bok med titeln "Dietary Pesticides 99,99 percent all natural". Slutsatsen var, att i en vanlig diet konsumerar vi cirka 10 000 gånger mer naturliga cancerogener än syntetiska.

Ekologiska odlare får avstå från lättlöslig mineralgödsel, som är bättre för både miljö och uthållighet, ger dubbel skörd och hälften så stor utlakning i förhållande till ekologisk gödsel, (enligt SJV och SCB, 2014). Genetikern, Norman Borlaug USA, som vann Nobels Fredspris för att ha förädlat fram en högavkastande och sjukdomsresistent vetesort (jordbrukets gröna revolution), blev förtvivlad och sa: ”Problemet är att dessa patentmediciner har helhjärtat mottagits av de styrande inklusive politiska partier. Inte ens med återföring av allt organiskt material – stallgödsel, mänskligt spill och avfall och alla växtrester skulle ekologisk odling kunna föda mer än fyra miljarder människor”.

Faktum är att anslutning till ekologisk odling inte har sin grund i vetenskapliga belägg.

undefined