Är folket på landsbygden mindre värda?
När staten minskar sin service utanför storstäderna får det både praktiska och etiska konsekvenser. Det underförstådda budskapet till människor runt om i Sverige är att de inte är värda att satsa på.
Efter 54 år i Stockholm flyttade jag i fjol till Skara. Båda är underbara städer, men flytten ger också perspektiv på den centralisering som de senaste decennierna har präglat Sverige.
Under våren har Lantbruksuniversitetet beslutat flytta sina utbildningar i Skara till Uppsala. Under samma period har ett servicekontor för Skatteverket, Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten lagts ner.
Utvecklingen är inte unik för Skara. Sedan 2006 har 14 000 statliga jobb försvunnit utanför storstäderna. Samtidigt har 1 700 jobb tillkommit i storstadsregionerna.
Man kan fundera över de förklaringar som ges till centraliseringen. Argumentet att "vi måste använda skattepengarna på bästa sätt" kan låta harmlöst. Men staten måste också ta ett visst ansvar för medborgarna.
Nu sker i praktiken en "klassning", där invånare på de större orterna erbjuds full service. Till alla andra är det underförstådda budskapet att de inte tillhör de utvalda. Detta är också en sorts segregation.
Men det är inte bara indragen offentlig service som påverkar förutsättningarna att leva och arbeta. Uteblivna satsningar på infrastruktur, mobiltelefoni och skolor är annat som gör tillvaron svår.
Det går inte att tänka sig Sverige utan Stockholm. Tyvärr tycks gå att tänka sig Sverige utan en landsort och landsbygd där människor kan bo och utvecklas. Det finns dessutom en risk att kommande generationer inte förstår vikten av landsbygden som områden för produktion av mat, virke etcetera.
Svenska kyrkan är enligt lag ålagd att vara rikstäckande. Dessutom måste vi hålla öppet vissa kyrkor. Det är intressant att staten ställer de kraven på en medlemsorganisation, när man inte verkar ha samma krav på sin egen verksamhet.
Men vi vill att kyrkan ska vara verksam i hela Sverige. Det ligger i kyrkans identitet som folkkyrka. Den nuvarande spiralen av centralisering behöver brytas eftersom den är en förlust både för samhället och för enskilda människor.
I slutänden handlar allt detta om människosyn. Risken med den pågående segregeringen är att landsort och landsbygd i än högre grad blir glesbygd där människovärdet bekräftas av var du har din huvudsakliga dygnsvila.
undefined
Detta är en förkortad version av en artikel i Dagens Nyheter. Läs hela på www.skarastift.se.