En majoritet av markägarna är emot beslutet och vill hellre samverka med naturvårdsavtal och andra frivilliga överenskommelser, som börjat användas på andra håll. Men länsstyrelsen vill inte lyssna på markägarnas synpunkter. Den anser sig skyldig att uppfylla ett politiskt arealmål vad gäller reservat. Marken längs ån har dock sedan tidigare ett omfattande skydd som naturvårdsområde, ett reservat ökar inte skyddet.
Hela hanteringen av denna reservatsbildning väcker en del frågor. Speciellt formuleringen i beslutet att "markåtkomstfrågan ännu inte lösts i sin helhet" säger en del. Reservatet beslutas utan att man träffat eller förhandlat om ersättning med alla markägarna. Hur ska en länsstyrelse kunna bygga upp ett samarbete om naturvård med oss markägare om man bara ser oss som markleverantörer till deras projekt?
Inledningsvis i den mångåriga processen lovades av länsstyrelsen att ersättningsmark skulle erbjudas, bland annat från Sveaskog. Denna mark visar sig nu ha använts för byten med skogsbolagens för deras reservat och nyckelbiotoper, så ingen mark finns kvar till mindre lantbrukare. Att köpa in eller ta mark från det stora skjutfältet i närheten (vad ska vi med skjutfält till när militären är nedlagd?) vill länsstyrelsen inte heller göra.
Syftet med reservatet sägs bland annat vara att skydda insektsfloran längs ån. Men för det är reservatet olämpligt enligt vetenskaplig expertis, bland andra docent Göran Sahlén, Halmstad.
Så länsstyrelsen i Värmland har nu beslutat att bilda ett reservat som är olämpligt för avsett syfte, på ett område som redan är skyddat som naturvårdsområde, mot markägarnas vilja. Ingen utbytesmark finns och inga förhandlingar har skett med de flesta markägare.
Är det så här länsstyrelsen i Värmland tycker att samarbetet med markägarna skall ske framöver? I så fall kanske det behövs mer politisk vilja att förändra länsstyrelsens arbete eller kanske till och med ett nytt politiskt parti som representerar landsbygden, jord- och skogsbruk och äganderättsfrågor.
undefined