Utredningen föreslår visserligen regler om vinstdelning vid ett speciellt slag av intrång - ledningsrätt. Men eftersom reglerna avses träda i kraft först i en avlägsen framtid så kommer i praktiken flertalet markägare ändå inte att få del av de vinster som ledningsrättshavarna gör på markägarnas bekostnad.
Detta med företagande och vinster var kanske en för svår sak för vinstdelningsutredningens (justitiedepartementet) lärda jurister att tackla. Det beror nog på att vinstdelning mera är en fråga om de grundläggande incitamenten för företagandet (näringsdepartementet) än om juridiska hårklyverier.
I de många fall där ledningsrättshavare upplåter nyttjanderätt i andra hand skulle dock de rådande orättvisorna kunna botas. Om den politiska viljan finns.
Riksdagen bör lagstifta om att ledningsrättshavares andrahandsupplåtelser skall villkoras av att ledningsrättshavaren skall dela med sig hälften av intäkterna av andrahandsupplåtelser till markägarna. Då kan man tala om verklig vinstdelning och att viss rättvisa skipas.
En ytterligare åtgärd som kan bota en del av de mest upprörande orättvisorna på grund av ledningsrätten vore att slopa rätten för ledningsägare att, mot markägares bestridande, få ledningsrätt när det redan finns ett arrendeavtal. I ett samhälle som gör anspråk på att bygga på äganderätt och marknadsekonomi är det orimligt och skadligt på många sätt att den ena parten i ett gällande avtal får rätt att strunta i avtalet för att i stället genom ledningsrätt tilltvinga sig rätten till motpartens egendom.
För att minska utrymmet för ledningsägarnas möjligheter att sko sig på markägarnas bekostnad bör regeringen snarast föreslå riksdagen att besluta om de ovannämnda ändringarna av ledningsrättslagen.
Ändringarna bör träda i kraft omgående bland annat för att undvika de många processer om ledningsrätt som annars riskerar att belasta rättsväsendet.
undefined