I år blir behovet av halm troligen stort, och det kan vara god idé att ta väl vara på halmen. Eftersom halmens cellväggar innehåller lignin förmår våmmens mikroorganismer inte bryta ned cellulosan i halmen. Men behandlar man halm med ammoniak luckras cellväggarna upp. Då går nedbrytningen lättare och halmens smältbarhet och smaklighet ökar.
– Ammoniakbehandling har förekommit tidigare främst i sydöstra Sverige, säger Nilla Henning, rådgivare på Växa Sverige. Behandlad halm passar bra som foder till ungdjur och dikor under förutsättning att foderstaten kompletteras med kraftfoder och mineraler. Men ammoniak får inte användas i foder till ekobesättningar.
Ammoniakbehandlad halm har använts i Sverige sedan 1980-talet. Metoden konserverar frisk halm, men förbättrar inte möglig halm. Vattenhalten ska helst ligga kring 20 procent. Halmbalarna staplas på en plast och täcks med en annan, sedan försluts paketet. När entreprenören kommer suger han ut en del luft och sprutar sedan in ammoniakgas i stacken. Är det kallare än +5 grader behöver stacken ligga försluten ett par månader för att behandlingen ska nå full effekt, är det varmare räcker det ofta med 4-6 veckor. Innan halmen utfodras måste rester av ammoniakgasen vädras bort, det tar några dagar.
Behandlingen ger halmen bättre smältbarhet, 30-50 procent högre energiinnehåll och en del av ammoniaken återfinns som omsättbart icke-proteinkväve. Näringsmässigt liknar behandlad halm sämre hö.
OBS! Ammoniakbehandla absolut inte hö, grönfoder eller halmpartier med mycket kvickrot, insådd eller annat grönt i. Sådant foder innehåller mycket socker som tillsammans med ammoniak kan bilda ett gift som slår mot djurets nervsystem. Symptom på förgiftning är rastlöshet, vinglighet, raserianfall, utvidgade pupiller, blinkningar, salivation, cirkelgång och kramptillstånd.