I flera av reformens bärande delar råder i princip enhet mellan ministerrådet, EU-parlamentet och kommissionen. I slutbudet bekräftas det till exempel att:
De extra påslaget till unga lantbrukare blir obligatoriskt, och att upp till två procent av ländernas gårdsstödmedel ska kunna användas till detta.
EU definierar vilka som inte kan betraktas som aktiva bönder och som därför inte ska få stöd. På listan står flygplatser, järnvägar, vattenprojekt, byggnadsanläggningar och permanents sport- och fritidsanläggningar.
Alla länder får rätt att koppla 8 procent av stöden i pelare 1 till en viss typ av produktion. Två procent kan dessutom kopplas till proteingrödor. Medlemsländer som har haft mer än tio procent av stöden kopplade under perioden 2010-2014 får koppla 13 procent av stöden.
Stöd till småbönder, detta stöd blir frivilligt, med ett högsta belopp på 1.250 euro.
Kring utjämningen av gårdsstödet har det in i det sista funnits delade meningar. I slutbudet föreslår Irland att gårdsstöden utjämnas så att ingen lantbrukare får mindre än 60 procent av det genomsnittliga stödet per hektar i regionen eller landet. Inget lantbruk ska dock behöva förlora mer än 30 procent på utjämningen.