Allemansrätten är en ockupation
Den gångna veckan genomfördes det femte dialogmötet om allemansrätten. Vi är 20 utvalda representanter för olika intressen i allemansrätten.
Det är företagare i form av markägare och jord- och skogsbrukare, bärplockningsbranschen, turistnäringen, ekoturism, friluftsliv, skogsnäringen. Idrotten är representerad genom orientering, skidor och löpning. Myndigheter är representerade genom Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Tillväxtverket, Statens lantbruksuniversitet, Länsstyrelser, kommuner och landsting.
En tydlig tendens i dialogen är att markägare och jord- och skogsbrukare inte betraktas som företagare. De får inte driva sin verksamhet med företagsmässiga principer som grund. Även företagare i gruppen som driver sina verksamheter under företagsmässiga villkor anser att företagaren markägare inte ska ta betalt för sina råmaterial, produkter och tjänster i form av nyttjande. Företagarna försöker ockupera markägarnas marker och förvärva råvarorna gratis till sina verksamheter.
Jord- och skogsbruket är en krisbransch i Sverige och då speciellt i Norrland. För glesbygden skulle en ersättning vara ett välkommet tillskott till utvecklingen. Principiellt är allemansrätten en extrabeskattning av markägarna i form av naturaförmåner till medborgarna.
Jag som markägare ser allemansrätten som en dold ockupation av markägarnas marker. Ett exempel är att allemansrätten, genom strandskyddet, lägger beslag på den mest attraktiva marken efter stränderna.
Vid Open space-mötet där intressenter fritt fick anmäla sitt deltagande kom ett trendbrott. Under mötet blev det mycket tydligt att 86 procent av deltagarna ansåg det viktigt att det upprättas överenskommelser vid nyttjande av markägarnas marker. Vidare ansåg deltagarna att det var viktigt att det informeras och utbildas om allemansrättens innehåll och kärna. Allemansrätten behöver definieras och få klara gränser för vad som är tillåtet och inte tillåtet. Den säkraste metoden för att säkra en bra definition är en lagstiftning om allemansrätten. Det kravet har också markägarna.
Vid senaste dialogmötet som handlade om den rättsliga situationen om allemansrätten blev det klarlagt från Naturvårdsverkets jurist att det är markägarna som äger bären och svampen.
Dialogmötet som ska hållas 30 januari handlar om hur överenskommelser med markägarna ska utformas. En grundförutsättning för mötet är att dialogmedlemmarna accepterar att markägarna är företagare som tecknar leveransavtal med sina kunder.
En fortsättning på allemansrättens dialog är följdriktigt en dialog om äganderätten. Då får vi en heltäckande bild över förutsättningarna i Sveriges marker. Situationen är den att hela världens turistindustri lockar med upplevelser och bärplockning i den svenska vildmarken.
undefined