Alla tjänar mindre på svängningar
Samtidigt som spannmålspriserna är ovanligt höga går mjölkproducenterna igenom en stenhård prispress. Ingenting av detta beror på händelser i Sverige.
Spannmålspriserna är höga eftersom viktiga områden i USA drabbats av torka. Och mjölkpriserna är låga eftersom produktionen ökat i de stora producentländerna.
Att Sverige inte längre kan vara en isolerad ö som i den gamla jordbrukspolitiken är självklart. Men samtidigt får de stora prisförändringarna mycket besvärliga konsekvenser. Och det gäller både producenter och konsumenter.
Den största förändringen i världen de senaste decennierna är inte utvecklingen av internet eller Berlinmurens fall. Utan det är att mycket stora befolkningsgrupper i det vi tidigare kallade u-länder har gått ifrån att leva på svältgränsen till ett liv där inkomsten i alla fall räcker till det allra nödvändigaste som mat. Men marginalerna är fortfarande små och kraftigt höjda matpriser leder åter till att det blir svårt att köpa mat.
Självklart måste priset vara så högt att de som producerar mat får en tillräckligt bra lönsamhet. Men alla skulle tjäna på prissvängningarna blev mindre.
Att genomföra det är inte lätt, men första steget är att erkänna att den fria marknaden inte i alla lägen leder till det bästa resultatet. Kanske behöver vi åter införa lager som kan ha en prisutjämnande effekt.
USA har ofta legat lite före EU i förändringen av jordbrukspolitiken. Där är man nu på väg mot en politik som ska begränsa prisfallen. Det innebär till exempel att det sätts ett golv för hur lågt mjölkpriset kan falla.
Att gå i riktningen att igen försöka påverka priset och inte låta den fria marknaden styra är ett stort steg när riktningen i jordbrukspolitiken länge varit att gå ifrån reglering till marknadsstyrning. Men vissa delar av det gamla tankesättet var inte helt fel. Det handlar ändå om mat som är en förutsättning för att vi ska kunna leva och det handlar om varor som produceras i biologiska processer som vi inte helt kan styra.