Det visar en avhandling om reproduktion och hälsa hos älg i Sydsverige av Jonas Malmsten, biträdande statsveterinär vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och doktorand vid SLU.
Älgkalvsdöden på Öland har varit en gåta. I södra Sverige varierar kalvöverlevnaden mellan 70 och 90 procent. På Öland är den särskilt låg, endast 16-32 procent. Det är den lägst uppmätta överlevnaden sommartid hos älgkalv någonstans i världen, där stora rovdjur inte är närvarande.
Orsakerna till den låga överlevnaden, är enligt Jonas Malmsten, sannolikt miljöfaktorer, inklusive klimatfaktorer, och konkurrens om fodret. Fästingbakteriens påverkan på överlevnaden hos klavar kan inte uteslutas. 37 procent av de öländska älgarna bar på bakterien, betydligt större andel än hos älgarna på fastlandet.
Jonas Malmsten konstaterar i sin avhandling också att älgtjurars spermiekvalitet är starkt kopplad till älgens kroppsvikt, oavsett ålder. Stora tjurar som har bra spermier skjuts oftast tidigt under jakten, innan de hunnit para sig.