Totalt har 55 älgförvaltningsområden på sammantaget 20 miljoner hektar – motsvarande halva Sveriges yta – inventerats. Sammanfattningsvis så syns det i norr en anmärkningsvärd minskning av betesskadorna till 1-3 procent färska skador på ungtallar senaste vintern. Året innan låg skadenivån på höga 12 procent.
I Mellansverige varierar skadorna från måttliga nivåer på upp till fem procent till kraftiga skadenivåer på över 10 procent. Värst är skadorna i södra Sverige där skadorna på tallungskog är allvarliga, upp emot 25 procent färska skador i vissa delar. Obalansen syns genom att även gran betas mer trots att den rankas lågt av älgen. Ett högt granbete, som i Blekinge, med 4 procent färska skador kan vara en signal om en obalans mellan antalet älgar och hur mycket foder det finns, enligt Skogsstyrelsen.
I år är det första året som Skogsstyrelsen sammanställt samtliga älgbetesinventeringar, Äbin, som olika aktörer gjort runt om i Sverige. Myndigheten har gjort dessa tillgängliga på hemsidan skogsstyrelsen.se
– Äbin mäter särskilt allvarliga betesskador på träd och resultatet utgör ett beslutsunderlag till hur älgstammen ska förvaltas. Målet är att älgstammen ska vara i balans med foderresurserna, säger Christer Kalén, viltspecialist, Skogsstyrelsen.
Den kraftiga svängningen i norra Sverige visar att man inte enbart kan dra slutsatser från ett enskilt år, som den senaste vintern. Skador från tidigare år sitter kvar i trädstammarna, vilket ger tillväxt- och värdeförluster.
– Eftersom den svenska älgförvaltningsmodellen bygger på att jägare och markägare har en bra dialog och tar gemensamt ansvar för att begränsa betesskador i skog blir nästa viktiga steg att omsätta resultaten i praktisk älgförvaltning, säger Christer Kalén.