Älgarna tillbaka i brandskogen
Nu är det återigen älgar i brandområdet i Västmanland. Och dom är många: antalet är fyra gånger fler än i genomsnittliga områden visar Skogsstyrelsens inventering.
Nu är det återigen älgar i brandområdet i Västmanland. Och dom är många: antalet är fyra gånger fler än i genomsnittliga områden visar Skogsstyrelsens inventering.
Skogsstyrelsens inventering med drönare visade att det fanns mer än fyra gånger så många älgar i brandområdet jämfört med ett vanligt älgförvaltningsområde. Efter branden har det kommit upp ungskog och därmed mycket foder som lockar till sig hjortdjur.
För att minska betesskadorna krävs att markägarna sätter in åtgärder tidigare än normalt.
– Inventeringsresultaten sätter fingret på att avskjutningen behöver vara mer anpassad utifrån förutsättningarna. Utifrån de betesskador som vi nu ser talar mycket för att avskjutningen av hjortdjur, däribland älg, hade behövt vara högre i och runt brandområdet, säger Matts Rolander, regional viltexpert på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Det var den 31 juli 2014 som en omfattande skogsbrand bröt ut i Västmanland då ett område på 13 100 hektar skog brann upp. Mer än 100 skogsägare drabbades och 1,4 miljoner kubikmeter skog förstördes.
Enligt beräkningarna fanns det ett 30-tal älgar per 1 000 hektar i den delen av brandområdet som inventerades. Snittet för ett helt älgförvaltningsområde brukar ligga på 7-8 älgar per 1 000 hektar. En viltskadeinventering som genomfördes våren 2018 i området visade att 20 procent av de planterade tallarna hade betesskador på toppskottet.
– Trots risken för betesskador har markägarna i området tagit sitt ansvar och planterat mycket tall. Utöver en ökad avskjutning är det nu viktigt att vid röjning i och omkring brandområdet så långt möjligt spara rönn, asp, sälg och ek som är viktigt foder för älgen, för att få ned betestrycket ytterligare på tallarna, säger Matts Rolander.
Skador på plantorna av älgens bete kan läka, men fortsätter de att betas om och om igen blir skadorna bestående.
– Jag tror också att områdets dragningskraft på hjortdjuren inte på något sätt nått toppen. Det här måste jägare och markägare nu ha fortsatt koll på kanske kommande 10 till 15 år, säger Matts Rolander.