Älgarna betalar sin mat

Evald Hellgren bor i Örträsk i Västerbottens inland och var under åren som länsjaktvårdare hos Jägareförbundet en stridbar representant för jägarkåren. Markägarstyret i den nya älgförvaltningens och debatten om betesskador inger farhågor, anser han, och känner att det åter är dags att ta bladet från munnen.

– Skogsnäringen har stora problem, bland annat med en skogsskötselmodell som skapar stormkänsliga skogar som drabbat mig och andra skogsägare hårt, men det man fokuserar på är älgskador. Man verkar vilja gömma skötselråden och överdriver betesproblemet.

Evald Hellgren bor i en älvdal där det periodvis finns mycket älg som påverkar skogen.

– Visst ser man skadade tallplantor men den maten får vi betalt för. Jag har 100 hektar och varje år får jag 1 500 kronor i jaktarrende, det betalar med råge för förlorade tallplantor som annars skulle få skador av annat eller falla i en framtida storm, säger Evald Hellgren.

Han har räknat ut att jaktarrendena placerade varje år i en räntebärande fond under en omloppstid, 100 år i hans trakter, skulle generera 23 miljoner kronor på banken (se kalkylmodell här intill).

– Det är mångfalt mer än vad min fastighet är värd och kan fungera som plåster om jag vore bekymrad över skadorna. Men det är jag inte. Jag menar tvärtom att älgen har ett mycket stort värde i våra marker.

Skogsbolagen har betydligt större arrenden och tjänar mycket mer på älgen, men fokuserar ändå på skadorna, enligt Evald Hellgren.

– Men missförstå mig inte, jag menar inte att vi ska satsa på älgarna på bekostnad av skogsbruket. Skogen genererar mycket mer och har ett stort värde, men observera att det beror på att vi fortfarande avverkar skogar med hög timmerkvalitet som växte upp innan trakthyggesbruket introducerades på bred front på 1950-talet.

undefined