– Kunskaperna är skrämmande låga. Det gör att många drar fel slutsatser om att hugga i skogen, och låter gammal skog stå kvar utan förräntning i stället för att sköta den.
Det säger Göran Andersson, som driver revisionsbyrå och rådgivning för enskilda företag inom skogs- och jordbruk. Göran Andersson var en av de som reagerade på artikeln om positiv räntefördelning i Skogsland 45/2013.
– Det är jättebra att fler blir medvetna om möjligheterna med positiv räntefördelning. Men att det ger den lägsta skatten på intäkterna från skogen stämmer inte för alla åldersgrupper. Sedan fem-sex år tillbaka kan en del få mycket lägre skatt tack vare jobbskatteavdrag eller låga egenavgifter.
De grupper det gäller är personer födda 1947 eller tidigare, det vill säga i pensionsålder och uppåt. Enligt statistiken innebär det drygt 110 000 av Sveriges skogsägare, eller mer än en tredjedel.
– Men, och det är viktigt att påpeka, de måste vara aktiva i verksamheten. Skattemässigt innebär detta att de måste lägga ned en tredjedel av en årsarbetstid, cirka 550 till 500 timmar per år, i sin verksamhet. Det kan låta mycket, men motsvarar mindre än 1,5 timme per dag, och gäller inte bara tid som man går med motor- eller röjsåg, utan också arbete med redovisning etcetera, säger Göran Andersson.
Men det är inte bara om positiv räntefördelning, ändrade egenavgifter och jobbskatteavdrag som kunskaperna är låga, enligt Göran Andersson. Det gäller också för periodiseringsfonder och expansionsfonder, som infördes 1994. Före 1994 fanns i princip bara skogskonto, och för många är det fortfarande det enda verktyget för att resultatreglera intäkterna. Sammantaget leder det till att skogsägare drar sig för att avverka eftersom de tror att en stor del av intäkten kommer gå bort i skatt.
– Ingen ska behöva skylla eftersatt skötsel på skatt numera. Vi har inget dåligt skattesystem, vi har ett jättebra skattesystem både om man ska skatta av vinster eller för att reglera vinsterna mellan åren, men skogsägarna måste ju lära sig systemet.