Äganderätten måste upp till diskussion
Otillåtna bosättningar på privat mark har länge varit ett stort problem för drabbade markägare. Jag har noterat en beröringsskräck från ansvariga politiker, oavsett färg på regeringen.
Enligt dagens regler kan markägare begära att kronofogden ska avhysa de som olovligen tagit mark i anspråk. Vanligtvis har det gällt läger som bildas av bärplockare eller asfaltläggare.
Här råder inte likhet inför lagen. Stora bolagen har de resurser som krävs för att skicka ut vaktbolag för identifiering på de som finns i lägren. Avgiften för avhysning har varit 600 kr per person. Läger på 100 personer leder då till en avgift på 60000 kronor. Felräkningspengar, om än en onödig utgift, för de stora bolagen. Men det är mycket pengar för små skogsägare. Ibland till och med så höga belopp att markägare kan tvingas avstå avhysningen.
Promemorian
En fråga som ofta är uppe till debatt är när någon utnyttjar annans mark. Sveaskog har en process mot bilföretag som vintertestar bilar på isarna runt Arjeplog. En del av dessa testbanor ligger på Sveaskogs vatten. Lösningen är kanske inte långa processer med osäker utgång för att fastställa rättsläget.
Min uppfattning är att frågan måste regleras i lag. Allemansrätten är viktig att vårda, men markägare ska inte lida skada när kommersiell verksamhet åberopar allemansrätten när de verkar på annans mark. I många fall reglerar parterna i avtal verksamheten och då är det inga problem.
Det är precis som med otillåten bosättning; det är när någon tar sig rätten att utan lov utnyttja annans mark som problemen uppstår. Jag är av den uppfattningen att äganderättsfrågorna måste upp till en diskussion. Skulle Sveaskog förlora processen kvarstår frågan om vad som gäller när verksamhet bedrivs på land. Det är viktigt att se över hur kommersiell verksamhet på annans mark ska regleras.
Eftersom rätten att avhysa läger finns, så kan inte allemansrätten åberopas. Då borde det inte vara svårt att reglera det på ett annat sätt. Ofta gör sig boende i lägren skyldiga till brott som nedskräpning och skadegörelse. Att kriminalisera verksamhet som kränker annans äganderätt borde vara den självklara lösningen. Beröringsskräcken tycks bestå och under tiden drabbas enskilda markägare. Stor som liten, ordningen borde vara en annan.
undefined