2013 blir ett vägskäl för det öppna landskapet

Decennierna efter andra världskriget var en dramatisk tid för landsbygden och det svenska landskapet. Industrialiseringen gav efterfrågan på arbetskraft och mekanisering i lantbruket gjorde att många fick söka andra jobb. Snabb avfolkning följde.

Mycket jordbruksmark planterades igen och djuren lämnade hagarna. Torp och gårdar blev i bästa fall kvar som sommarstugor, med åren allt längre in i den tätnande granskogen. I exempelvis Värmland fanns 1947 90 000 kor, tjugofem år senare endast 20 000, på 80 år minskade åkerarealen med 43 procent, snabbast under 1950- och 1960- talen. Marker som idag har stora skogsvärden. Bra för fastighetsägaren, men inte självklart för grannarna eller bygdens attraktion för turism och boende.

Mycket mark har med EU-systemets goda vilja hållits i jordbank. Enligt jordbruksverkets chefsekonom Harald Svensson är cirka en tredjedel av landets åkermark underutnyttjad. Tillsammans med EU-kommissionens rapport om stöd till de nordliga delarna av Sverige och Finland beskriver detta väl Sveriges misslyckande med aktivt brukande.

Investeringsbehovet är stort och många är de bönder som uttrycker en stark vilja att utveckla och anställa personal. En vilja att hjälpa till att göra bygder attraktiva att bo i och besöka och att med stolthet producera den ur alla aspekter schystaste maten i världen. Samma företagare uttrycker i nästa andetag en uppgivenhet och vanmakt inför den byråkrati och det motstånd i myndighetsattityder som möter bonden. Detta beror på svag lönsamhet, rovdjurstryck, vildsvinshärjningar och ovisshet kring politikens framtida inriktning, och känslan av bristande stöd från svenska politiker gör att få tar steget att utveckla.

Den svenska landsbygden och dess landskap står åter inför en dramatisk period. Vi är verkligen vid ett vägskäl i många företag såväl ekonomiskt som mentalt och med en mindre gynnsam politik kommer 1950- och 1960-talens snabba beskogning av det öppna landskapet upprepas. För företag med låga investeringar på senare år kan det vara ett bra alternativ, men för det svenska landskapet lika tråkigt som den gången. Politiska beslut, myndigheters agerande och stödvillkor kommer att avgöra om företag utvecklas, arbetstillfällen skapas, ett större svenskt ansvar för miljö och försörjning tas och om bygders attraktion ska stärkas. Skillnaderna i utfall kommer att bli stora, och störst i de bygder där skogen redan är tätast. 2013 löper många avtal mellan bonden och samhället ut, nya system ska presenteras. Det blir ett ödesår.

undefined

undefined