Under min långa tid som chef för Skogforsk hade jag nöjet att bekantas med sex jordbruks-/landsbygdsministrar. När den nytillträdde ministern efter valet 2006 besökte oss, för att som högsta ansvarig för vår statliga medfinansiär informera sig om verksamheten, lämnade han ett tydligt budskap: Vill ni ha forskningsanslag måste ni ha med klimatdimensionen!
Från 1990-talets miljöfokus hade sedan ett antal år klimatfrågan seglat upp som den allt överskuggande. I den globala skogliga konferenssvängen hade "Biodiversity" ersatts av "Climate change". Som ett led i att stävja en oönskad klimatförändring sågs nödvändigheten att fasa ut fossila bränslen. Därmed blev också energiförsörjningen en ödesfråga. Och en rad politiker insåg att ett aktivt brukande av den svenska skogen kunde vara en del av lösningen på både klimat- och energiutmaningarna.
Samtidigt gjorde sig många andra aktörer påminda. Bevarandeintressen framhärdade i ständigt ökade krav på avsättningar. Skogens sociala och kulturhistoriska ekosystemtjänster skulle säkerställas. Med dramatiskt höjda exporttullar på ryskt exportvirke, parat med ökad virkeskonsumtion i Baltikum, ropade vår egen skogsindustri efter mer inhemsk råvara. Konkurrensen om den svenska skogen skärptes.
De politiska incitamenten för att stimulera en ökad skoglig biomassaproduktion stärktes. I den skogspolitiska propositionen framhölls att "skogsproduktionen kan ökas med 25–50 procent inom 10–60 år". Oljekommissionen fastslog 2006 att "uttaget av skogsbränsle kan öka med 30 procent". Medvind för skogsproduktion således och gamla 1970-talserfarenheter väcktes till liv. Branschen gör gemensam sak och etablerar den tredje omgången fröplantager, för att säkerställa långsiktig tillgång på förädlat skogsodlingsmaterial.
När vi just tagit steget in i det nya seklet syns tecken på att produktiviteten i drivning och skogsvård viker för första gången på ett par årtionden. Alarmerande statistik, som triggar skogsbruket att förstärka satsningarna på skogsteknisk utveckling. En rad spännande innovativa maskinkoncept såg dagens ljus. Men mycket måste klaffa för att nya tekniker ska slå igenom.
En mängd tester och analyser visade att allt-i-ett-ekipaget Drivaren skulle vara klart konkurrenskraftigt i många objektstyper. Den första förarlösa skördaren, Besten, sågs som gjuten i vissa typer av slutarverkningsbestånd. Vid den första offentliga visningen av skotaren El Forest, med sin hybridteknik, applåderade exkursionsdeltagarna och ansåg samstämmigt att man nu upplevt ett historiskt teknikgenombrott. Men i inget fall har steget (ännu) tagits till serieproduktion.
En av de mer spektakulära avverkningsmaskinerna presenterades vid världens största skogsmässa, Elmia Wood, 2005 där Timberjacks Walking Machine Concept väckte stor uppmärksamhet. I dag kan jätteinsekten beskådas på Skogsmuseet i Punkaharju.
Att ledtiderna för etablering av ny teknik och nya metoder ofta är långa kan kännas frustrerande. Skogforsks Transporttekniska Samverkansgrupp inspirerades under en studieresa av Australiens lastbilståg. Man bestämde sig för att försöka åstadkomma något liknande i Sverige och ETT-projektet föddes.
En virkesbil med 30 meters längd och 90 tons bruttovikt som kunde ta en trave till. Vintern 2008/2009 får den första ETT-bilen dispens att inleda testkörningar mellan Överkalix och Piteå. Ett antal miljoner testkilometer senare står det klart att hypotesen om 20-procentigt minskad bränsleförbrukning och koldioxidemissioner, jämfört med standardekipage, håller. En vinnare alltså! Men så slår myndigheter och politiker till bromsarna. I dag 2015 rullar ett antal demobilar, men inte mer. Politiskt har dörren öppnats på glänt för 74-tonsfordon. Det tillät Finland redan för två år sedan, helt på basis av erfarenheter från det svenska projektet.
Nu ska framhållas att teknikutvecklingen i skogen rönt stora framgångar också under 2000-talet. Även om dagens maskiner till det yttre inte skiljer sig påtagligt från sina förfäder så har en revolution skett under skalet. En skördare av i dag, till exempel, producerar virke och levererar information på nivåer vi inte kunde drömma om tidigare. För att inte tala om den revolution som lasertekniken inneburit för skogsuppskattning och operativ planering. Exempellistan skulle kunna göras mycket längre.
Alla utmaningar till trots har svenskt skogsbruk hållit ställningarna under mina fyrtio år i branschen. De tekniska framstegen har varit en avgörande framgångsfaktor. Men lika stor vikt kan nog tillmätas den fortlöpande utvecklingen av skogsbrukets organisationer, där entreprenöriseringen varit en bärande del. Kvinnornas intåg i ledande befattningar en annan.
Utan produktivitetsutveckling, konkurrenskraft och lönsamhet stannar Skogssverige. Utan det kan vi glömma skogens övriga ekosystemtjänster. Däri ligger den ständiga utmaningen. I närtid har skogens ägare och brukare också att möta urbaniseringens konsekvenser, och då inte minst att attrahera unga människor till branschen.