Budget på rätt väg från Skogsstyrelsen
Det är bråttom att lösa ersättningsfrågorna och regelverket så att energin kan gå till att forma en bättre framtid. Precis som då skogsvårdsstyrelserna bildades för 120 år sedan. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I budgeten för nästa år begär Skogsstyrelsen extra pengar till tre områden som vart och ett är värt att uppmärksamma. För det första vill man öka rådgivningen om ökad tillväxt. Äntligen. Skogsstyrelsen är varmt välkommen tillbaka till rötterna för verksamheten. Det finns inget uttalat tillväxtmål för hela landet, men myndigheten har ett blygsamt förslag på 30 procent till år 2100. Dubbelt upp bör inte vara ett problem. Bättre föryngringar, förädlade plantor, gödsling, fler trädslag, återbeskogning av nedlagd åkermark och krafttag mot viltskador gör underverk. Och det finns fler möjligheter.
Det finns passiva förslag till ersättning för att låta träden stå och binda kol. Ett alternativ, och komplement, är bidrag till extraordinära åtgärder för ökad tillväxt. Bra rådgivning är det främsta verktyget, tillsammans med uppmuntran som gör det roligt att odla skog.
För det andra vill myndigheten ha pengar till laserskanning och insamlande av data. Den så kallade fjärranalysen av skogarna blir allt mer detaljerad, det gäller att hänga på med täta flygningar för att samla in data. Och att göra det i offentlig regi för att tillhandahålla informationen avgiftsfritt. Skräcken vore att lämna över arbetet till privata aktörer. Det här är vår paradgren i skogsbruket ända sedan riksskogstaxeringen började för 100 år sedan. Det finns all anledning att fortsatt ligga i framkant. Att ha koll på skogen är nyckeln till att planera och forma framtiden. Vi behöver mer fakta och färre lösa antaganden. Med mer kunskap går det både att göra bättre skogsbruksplaner och formulera konkreta, mätbara, mål i skogspolitiken.
För det tredje handlar det om de 15 000 formellt skyddade områden myndigheten har ansvar för. Långt över hälften av dessa kräver aktiv skötsel, annars försvinner de naturvärden som är grunden för reservatet. Om det inträffar är det faktiskt rimligt att avföra området från formellt skydd, även om det inte finns någon form för hur det bör gå till. Antalet hektar i reservat har blivit ett egenvärde. Det borde handla mer om kvalité och att ta vara på det man redan har.
För den här trestegsraketen vill Skogsstyrelsen ha ett årligt anslag på 100 miljoner som på tre år skruvas upp till 240 miljoner kronor. Förra gången man begärde extra pengar handlade det delvis om artskyddsförordningen, ett tragiskt slukhål av resurser.
Det är bråttom att lösa ersättningsfrågorna och regelverket så att energin kan gå till att forma en bättre framtid, precis som då skogsvårdsstyrelserna bildades för 120 år sedan.
Pär Fornling