I tider där det är ett skällsord att vara engagerad för jämlikhet, mänskliga rättigheter och social rättvisa är min fråga till alla andra VD:ar där ute: Ser ni det som en anledning att dra i handbromsen eller att lägga i en högre växel? Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
När man bär på en vilja att förändra något och skapa nytt så tittar man gärna på andra. Hur gör andra? Har de tröttnat på det ser ut så här? Vill de fräscha upp? Hur ska det nya se ut? Hur gör man? Samma tankar och sneglingar på grannen oavsett det handlar om att bygga en altan eller byta tapeter i köket. Eller skapa en organisation som klarar av att attrahera, behålla och utveckla både män och kvinnor. Grejen med skogssektorn är att de har ingen annan att gå till för att hämta inspiration. För det är bara de som gör jobbet. Det finns andra mansdominerade branscher som gör kampanjer och projekt för stunden.
Skogssektorns jämställdhetsråd samlar däremot branschens arbetsgivare till ett strukturerat arbete där gemensamma mätbara mål arbetats fram och implementeras i varje organisation. Utvärderas, följs upp och rapporteras precis som alla andra mål. Målen är inte särskilt utmanande utan tröskeln är låg. Kanske för att alla ska kunna kliva in genom dörren. Det är svårt att se om de gemensamma mätbara målen leder till någon direkt förändring, om det blir någon skillnad och om det i så fall är tack vare dem. Det blir inga konsekvenser om arbetsgivarna inte lyckas och transparensen är inte superklar. Men en sak är säker – och det är just nu viktigare än allt annat.
Det finns en uppslutning bakom branschens jämställdhetsarbete som inte finns någon annanstans i det här landet, och därmed inte i något annat land heller. Nu skjutsar branschen dessutom in en miljon per år för att garantera systematik och uppföljning.
Kom ihåg - skogssektorn är bäst på jämställdhet i svenskt näringsliv och svenskt näringsliv är bäst i världen på jämställdhet. Det har krävts ett starkt engagemang från många för att komma dit. Gjort sig av sig självt har det inte. Lite medvind har eldsjälarna haft för att det har blåst åt det hållet. Jämställdhet har varit på samhällets, näringslivets och regeringens agenda. Det oroar mig. För det som tidigare var rätt, hett och inne. Det som företagsgalorna kastade priser efter. Den gemensamma målbilden: ”En inkluderande skogssektor fri från diskriminering och med samma makt och förutsättningar för alla, oavsett kön, att bli och vara verksamma, påverka och utvecklas”. Den har nu blivit woke.
I tider där det är ett skällsord att vara engagerad för jämlikhet, mänskliga rättigheter och social rättvisa är min fråga till Lotta Lyrå, Sören Peterson, Pär Lärkeryd och alla andra VD:ar där ute: Ser ni det som en anledning att dra i handbromsen eller att lägga i en högre växel? Svar mottages gärna.
Läs mer:
