Skyll inte översvämningarna på skogsbruket
Orimligt är att lägga hela Sveriges skogsbruk i potten för att trummorna är så små att de inte kan ta undan skyfall på mer än 100 millimeter. Det skriver Susanne Öberg.
Orimligt är att lägga hela Sveriges skogsbruk i potten för att trummorna är så små att de inte kan ta undan skyfall på mer än 100 millimeter. Det skriver Susanne Öberg.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
”Kalhyggen bär ansvaret för översvämningarna” – ungefär så stavades eller i alla fall lästes rubrikerna efter skyfallen i Västernorrland. Reaktionerna kom på nanosekunder. Jag önskar att jag hade haft dubbelkommando på skogsbranschens (själv-)utnämnda riddare. Då skulle jag stampa i bromsen, lägga i backen och köra oss rakt ur debatten.
För det är riktigt otäckt att se hur snabbt frontalloben sätts ur spel och reptilhjärnan tar över. Alltså på riktigt – chilla dill. Keep your shirt on. Hold your horses. Nu ska vi ta det riktigt lugnt. För det där hjälper inte. Inte, inte alls. Vi lever i en instabil värld där grundläggande värderingar om frihet, demokrati och människors lika värde håller på att sättas ur spel. Vi kan bättre än att bete oss som Maga-rörelsen. Särskilt ofräscht är det att se hur en person som i sin seniora expertroll på Skogsstyrelsen skrivs ned. Myndigheten vet att uttalanden som ”det är mycket hårt hugget i området” väcker ont blod och måste vara försiktigare. Men att framställa en markspecialist med lång erfarenhet och hög kompetens som en random okunnig handläggare, den som råkade lyfta luren när Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter ringde, är inte schyst. Det händer dock alltför ofta kvinnor.
Låt oss ta en titt på vad som hände och sades. Egentligen. Jo, det har avverkats i närheten av den rasade banvallen i Skorped. Det har avverkats i närheten av vägbanan i Ramvik som brast och där en man avled. Det avverkades för sju år sedan vid Ådalsbanan där ett godståg spårade ur. Däremot inte vid Tunsjövägen eller Viksbäcken där vägarna fortfarande är avstängda. Eller förresten – det har avverkats i närheten av allt det vatten som raserat banvallar och vägbanor. Vi har skog i hela Västernorrland. Vi har vatten i hela Västernorrland. Varje vattendroppe som rinner ut i havet har någon gång passerat brukad skog och runnit vid sidan om vägar som byggts för att skogen brukas. Det är till och med så att vi inte skulle ha haft några vägar eller godståg om vi inte brukade skogen. Vi hade inte ens bott här.
Oavsett om vi vurmar för trakthyggesbruk, kontinuitetsskogar eller 140-åriga gammelskogar så behöver vi se nyktert på om, och i så fall vad, som kan göras annorlunda i de områden som nu drabbats och överallt annars. Rimligt är att alla bostäder, avlopp, vägar, järnvägar måste anpassas för ett förändrat klimat. Skogsbruket lika så. Orimligt däremot är att lägga hela Sveriges skogsbruk i potten för att trummorna är så små att de inte kan ta undan skyfall på mer än 100 millimeter.
Låt oss dessutom komma ihåg att vi inte hade haft de här klimatförändringarna om vi brukat all skog som vi kunde i det här landet. Och om resten av världen brukat sina skogar så klokt som vi gör.