Att enbart lägga sig på lagens miniminivå – eller kräva betalning för alla hänsyn vi tar - vore att leka med elden. Risken är uppenbar att man då även återinför skogskatten. Det skriver skogsägaren Leif Öster.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Varför ska svenska skogsägare ta större ansvar än andra? av skogsägaren Sven-Olof Jansson, Graninge.
Sven-Olof Jansson, skogsägare i Graninge undrar i en insändare varför vi skogsägare ska ta större hänsyn än vad lagen kräver. Det korta svaret är att större hänsyn är exakt vad svensk skogspolitik bygger på.
Inför 1993 års stora skogspolitiska beslut avskaffades en mycket orättvis skogsskatt som kallades för skogsvårdsavgiften. Skatten var på 0,8 procent av taxeringsvärdet per år eller cirka 80 procent under en omloppstid. Att skatten togs bort var och är mycket viktigt för oss mindre skogsägare. I gengäld skulle landets skogsägare utan ersättning ta mer hänsyn till miljö och natur än vad lagen kräver. Detta framgår tydligt av lagens förarbeten och riksdagsbeslutet. Modellen kallas för ”frihet under ansvar” och beskriver vår närings samhällsansvar.
När det finns riktigt höga naturvärden bör dessa skyddas formellt och då ska självfallet skogsägaren ersättas av staten. Men förmodligen lika viktigt är vardagshänsynen i skogsbruket och det är där vårt ansvar som skogsägare kommer in. Vi skogsägare ska då ta mer hänsyn till natur och miljö än vad lagen kräver. I gengäld slipper vi den destruktiva skogsvårdsavgiften.
Vad innebär detta ansvar rent konkret? Ja, LRF Skogsägarna, de stora skogsbolagen och Skogsstyrelsen har gjort ett viktigt jobb tillsammans och sammanfattat ansvaret i 53 målbilder för god naturhänsyn i skogsbruket. Det står Sven-Olof Jansson naturligtvis fritt att strunta i detta, men det innebär att någon annan skogsägare då förväntas ta ett ännu större ansvar.
Att enbart lägga sig på lagens miniminivå – eller kräva betalat för alla hänsyn vi tar - vore att leka med elden. Troligen skulle staten tvingas ta ett större ansvar och detaljreglera. Risken är uppenbar att man då även återinför skogskatten. Läggs en ny skatt på samma nivå som tidigare, skulle vi behöva betala 8 miljarder per år. Det skulle knäcka oss skogsägare. Bättre är att vårda vår ”frihet under ansvar” och inte utmana ödet med lägre ambitioner. Dessbättre är det många duktiga mindre skogsägare som gör som det är tänkt – vi tar vårt ansvar. Alla blir vinnare om vi får den här modellen att fungera. Vi har kommit en bit på väg men mycket återstår. Den dag vi uppfyller de där 53 målbilderna tror jag att skogsdebatten blir betydligt lugnare och mer saklig.
Och ja, någon tidning har kallat mig för expert. Möjligen beror det på att regeringen tidigare utsett mig till expert i en skogsutredning. Själv föredrar jag att kalla mig landsbygdsbo, skogsägare och turistföretagare. Och i den ordningen. Att tjafsa om titlar leder ingen vart. Låt oss istället lyfta de betydligt större och viktigare frågorna om hur landets jordbrukare och mindre skogsägare ska få bättre regelverk och villkor. Först då kan vi få den levande landsbygd som alla verkar vilja ha.
Till sist. Jag tror att alla skulle vinna på en lite trevligare ton i skogsdebatten och undvika personpåhopp.
Leif Öster
Landsbygdsbo och skogsägare
