EUs klimatanalys ger inte hela bilden

I en ny rapport från EUs miljömyndighet (EEA), ”Att stärka Europas kolsänka i marken: status och framtidsutsikter”, lyfts ”markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk” – där jordbruket är en viktig del. Den sektorn är tänkt att ingå i EUs utsläppshandelssystem.

Rapporten lyfter fram inlagring av växthusgaser, en välkommen kontrast till klimatdebattens annars så vanliga fokus på ”utsläpp”. Men EEA-rapporten har inte tagit del av all relevant forskning. Det påstås exempelvis att minimerad jordbearbetning skulle öka kolinlagringen. I en studie av forskarna Katharina Meurer, Neal Haddaway, Martin Bolinder och Thomas Kätterer som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Earth-Science Reviews, visas att jordbearbetning främst blandar kol i olika jordlager.

EUs miljömyndighet EEA gör en stor sak av täckgrödor. De skriver: ”Förbättrad markvård i åkermark avser ett antal skötselmetoder, såsom odling av täckgrödor eller kvarlämnande av skörderester, vilka båda bidrar till att förbättra koldioxidupptaget.” En studie av flera svenska forskare har i tidskriften Biogeosciences Discussions visat att det i svenska mineraljordar har lagrats in 2,4 Mton koldioxidekvivalenter årligen sedan 1980-talet – ett resultat av främst huvudgrödor.

Men varför diskuterar de inte huvudgrödornas totala kolbindning? Stora mängder kol binds in i huvudgrödornas skörderesultat – alltså inte bara i skörderesterna. Det kolet är bundet när det lämnar gårdarnas grindstolpar, något som finns beskrivet i artikeln ”A proposal to rethink agriculture in the climate calculations” som har publicerats i Agronomy Journal och i “Valuing carbon capture in agricultural production: examples from Sweden", som har publicerats i SN Applied Sciences. Någon uppskattning för detta får inte lantbruket. Troligen tänker EEA, liksom FNs klimatpanel IPCC, att kolet vid en senare tidpunkt frigörs när konsumenter äter sin mat och andas ut koldioxiden. Men konsumenterna ingår ju inte jordbrukssektorn.

I EEA-rapporten diskuteras substitution, hur fossila bränslen och material kan ersättas. De skriver: “att undvika utsläpp från användning av fossila bränslen och relaterade material kan uppnås genom att ersätta dem med biomassa”. Men märkligt nog beaktas inte substitutionseffekter när de sedan drar slutsatser om lantbrukets klimatpåverkan. De verkar alltså bortse från all biodiesel, etanol, biogas och biobaserade material som radikalt minskar användningen av fossila bränslen eller material. I en fotnot erkänner de detta: ”Möjliga minskningseffekter från att ersätta fossila bränslen eller koldioxidintensiva material med biomassa beaktas inte i detta kapitel: de är också undantagna från rapporterings- och redovisningsområdet enligt LULUCF.” Är det hållbart?

EEA landar i slutsatsen att lantbruket är en klimatbov. De slår fast att ”jordbruket bidrar avsevärt till globala och europeiska utsläpp av växthusgaser, antingen direkt eller indirekt”. De hänvisar till dels en studie som främst handlar om utsläpp och negligerar inbindning, dels till sig själva. I den förstnämnda studien mättes vilka gaser som släpps ut från jordbruksmarken och där valdes som väntat att bara mäta negativa gaser (koldioxid, lustgas och metan). De hade ingen metod för att mäta inlagringen av kol från atmosfären.

EEA försöker säkert bygga sina analyser på tillförlitliga data. Men lika viktigt är vilka referensramar som styr analyserna. Så är det något i EEA-rapporten jag instämmer i så är det när de skriver: ”förbättrad rapportering av växthusgaser är avgörande för att förbättra politikens effektivitet”. Man kan hoppas att lantbruket framgent ges mer uppskattning för allt som sektorn producerar via fotosyntesen.

Per Frankelius
Docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet