I veckans avsnitt besöker Lantbrukspodden jordbrukskonsulten, författaren och småbonden Gunnar Rundgren och hans åtta dikor och kalvar. Tillsammans med forskaren Elin Röös diskuterar han kornas roll i ett svenskt hållbart odlingssystem.
Gunnar Rundgren skaffade kor för att den lilla uppländska gårdens igenväxta och översvämningsdrabbade marker krävde det. Då blev det också naturligt att engagera sig i kor som författare och debattör. Han ser den negativa bilden av kornas klimatpåverkan som ett problem.
– Korna gör nytta i jordbrukssystemet och bidrar till att upprätthålla vettiga växtföljder, säger han.
Enligt SLU-forskaren Elin Röös är inte korna i sig ett klimatproblem, utan deras antal och sättet de föds upp på. Och tyvärr förloras vissa nyttor i takt med att gårdarna blir större och mer specialiserade.
– Vi har ju kor i ganska intensiv produktion där man utfodrar med en hel del spannmål och proteingrödor som vi skulle kunna äta direkt och de kanske inte betar värdefulla marker. Och det är en ganska liten andel av den svenska vallen som faktiskt ligger i växtföljd med andra grödor, säger hon.
Gunnar Rundgren påpekar att utvecklingen inte heller gynnat bondens lönsamhet.
– Trots att korna mjölkar mer och gårdarna är större så tjänar ingen mer pengar, säger han.
De är båda eniga om att ett uthålligt svenskt livsmedelssystem skulle kunna rymma minst lika många idisslare som idag – ifall de går på naturbeten och vallarna ingår i växtföljder med ettåriga grödor.
– I kombination med minskat svinn och ett fossilfritt jordbruk så kan vi få ner klimatpåverkan från den kosten med ungefär tre fjärdedelar, säger Elin Röös.
