Ett par faktorer är viktiga att ha med sig i debatten om Kyrkans skogsbruk. Den ena faktorn rör Svenska kyrkans interna regelverk, Kyrkoordningen, som påverkar kyrkans liv och verksamhet. Den andra faktorn rör kyrkans ekonomi. Det skriver Pether Nordin, civilekonom, och Eva Katarina Agestam, präst.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Tidskriften Land Skogsbruk har uppmärksammat utredningen om Svenska kyrkans skogsbruk. När vi tagit del av ledarmaterial (nummer 12 2024) och insändare, kan vi konstatera att man bortser från ett par mer grundläggande faktorer gällande utredningen.
Den ena faktorn rör Svenska kyrkans interna regelverk, Kyrkoordningen, som påverkar kyrkans liv och verksamhet. Av Kyrkoordningen framgår att mark och skog ska förvaltas ”så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning” samt att förvaltningen ska ske på ”ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar”. Inom kyrkan har samtal förts om kyrkans grundläggande värderingar med fokus på dess innehåll och konkreta konsekvenser för förvaltningen av mark och skog.
Samtalet har bland annat inspirerats av biskopsbreven om klimatet (2014 samt 2019). I dessa uppmanar biskoparna kyrkan att låta ”en teologiskt reflekterad syn på skapelsen prägla den ekonomiska förvaltningen av aktier, skog och mark för att minska klimatpåverkan och påskynda klimatomställningen”. Vidare att göra ”konkreta handlingsplaner i syfte att uppnå klimatneutrala verksamheter så fort som möjligt med sikte på 2030”. I det arbete som föregått utredningen har man konstaterat att begreppet kyrkans grundläggande värderingar omfattar ett hållbarhetsperspektiv som beaktar ekologisk hållbarhet, social, andlig och existentiell samt ekonomisk hållbarhet.
Utredningen föreslår ett konkret innehåll till det nuvarande begreppet kyrkans grundläggande värderingar och går därvid utöver branschpraxis och nuvarande certifieringar för skogsbruket. Utredningen konstaterar att Svenska kyrkan behöver beakta andra aspekter än högsta möjliga ekonomiska avkastning i sin förvaltning för att vara trovärdig sin kallelse att vara kyrka och värna skapelsen. Det är en teologisk självklarhet att se till helheten och bevarad mångfald för allt levande.
Den andra faktorn rör kyrkans ekonomi. Avkastningen från mark och skog tillför kyrkan cirka 500 Mkr. Detta belopp är i sig stort och viktigt för den verksamhet kyrkan bedriver. Samtidigt bör beloppet ställas i förhållande till omfattningen av kyrkans totala verksamhet. Svenska kyrkan får årligen cirka 15 000 Mkr i kyrkoavgift och därtill knappt 4 000 Mkr i andra intäkter (förutom begravningsavgiften). De cirka 500 Mkr utgör alltså cirka 2,5 procent av intäkterna. Om avkastningen från mark- och skogsförvaltningen skulle komma att minska med 100 Mkr eller 200 Mkr, motsvarar det en minskning av intäkterna på 0,5 – 1,0 procent. En sådan minskning skulle inte innebära att kyrkan tvingas till omfattande förändringar av sin verksamhet – det skulle kyrkan klara av att hantera på ett ordnat sätt. Påverkan på enskilda pastorat kan vara större, men där föreslår utredningen omställningsbidrag under en övergångstid.
Dessa båda faktorer är viktiga att ha med sig i debatten.
Pether Nordin, civilekonom, medlem i Svenska kyrkan, Linköping
Eva Katarina Agestam, präst, medlem i Svenska kyrkan, Norrköping.
