Sveriges EU-linje har varit katastrofal

Utan några större åthävor firade Sverige vid årsskiftet 30 år i EU. Det EU Sverige gick med i bestod av 12 länder i västra och södra Europa. För ingen av dem var skog en stor fråga, och unionen hade inte utvecklat en gemensam skogspolitik. Om kommissionen under de kommande åren lite trevande tog ett initiativ som berörde skogen var den svenska responsen att skog inte omfattades av samarbetet, utan var en nationell fråga som EU inte skulle lägga sig i. Under 25 år var det en framgångsrik strategi, Sverige höll EU borta från skogsfrågor. Men de senaste fem åren har den varit katastrofal.

LULUCF (mindre avverkning och mer kolsänkor) och förordningen om naturrestaurering (återskapa natur med oklara, men i värsta fall stora konsekvenser för skogsbruket) är exempel på bindande regler som kan ha stor effekt. För en som inte deltar i EUs processer är det inte helt klart hur nya regler växer fram. Men Sveriges förra EU-kommissionär Ylva Johansson är en av de svenskar som bör veta mest om det. Sa här sa hon i en intervju med Svenska Dagbladet för några veckor sedan:

”Ta det här med skogen. Det finns några saker där Sverige är annorlunda än de andra länderna. Vi har gruvor, vi har en offentlighetsprincip, vi ser positivt på teknikutveckling, vi har en stark ställning för kollektivavtal och så har vi skog. Det är viktigt för många svenskar. Allemansrätten och att skogen ska brukas. Då har svenska linjen varit: EU ska inte lägga sig i skogen. Det är en hopplös linje! För till slut kommer EU att göra det och då står man där på startlinjen när alla andra är på väg att springa i mål. Då är det redan avgjort.”

Till ytan är Sverige ett ganska stort land, tredje störst bland EUs 27 medlemsländer, och på två tredjedelar växer skog. Det betyder att vi har den största skogsarealen i EU. Tvåa på listan är Finland, och med i stort sett samma intressen i skogsfrågor är det rimligt att vi får ett stort inflytande i de här frågorna. Men det kräver att vi dyker upp runt förhandlingsbordet. Vilket framgick av ledartexten för några veckor sedan så verkar de senaste årens bakslag fått regeringen att tänka om. Mötet mellan EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och den svenska och finska statsministern i Stockholm för ett år sedan då skogen var en viktig fråga var kanske startpunkten för det.

Sverige kan fortfarande med visst fog hävda att vi vet bäst hur skogen ska skötas. Men det har inte så stor betydelse nu när skogen har blivit en så central del i miljöfrågan. Vi får diskutera med andra länder, och vara beredda att förklara även självklara saker som att det är växande skog som binder koldioxid.