Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Kartan har ritats om. Därför finns all anledning att bygga en fullskalig anläggning för flytande biobränsle med trä som råvara. Frågan har kommit och gått under flera årtionden. Många projekt bromsades när kraven på att blanda vanlig bensin och diesel med biobränsle ändrades. Problemet var inte beslutet om reduktionsplikten. Problemet är att energipolitiken kroniskt drabbas av ändrade villkor och spelregler. Det gör att ingen vågar satsa nytt och långsiktigt. Dessutom är det förstås en utmaning att gå från försök till fullvuxna anläggningar. Därför behövs hjälp på vägen.
För att vi ska klara miljömålen måste fossila bränslen fasas ut. Eldrift räcker inte hela vägen. På regeringens bord finns en utredning om bioekonomi med delbetänkandet "Förnybart i tanken". Där visar utredare Lena Ek hur förnybart kan täcka landets behov av drivmedel år 2045. Målet är ambitiöst, man kan rimligen börja med en anläggning. Miljömålet är förstås ett argument, men den yrvakna debatten om vår beredskap har inte hunnit landa i skogen. När den gör det, och perspektivet vidgas, behövs inte mycket fantasi för att inse att vi är väldigt sårbara genom beroendet av fossilt bränsle. Det behövs något annat i tanken.
Tekniken är knappast begränsningen. Biobränsle kan förgasas och omvandlas till flytande bränsle, pyrolys är en variant, etanol, metanol och sidoströmmar från massatillverkning. Med beredskapen som huvudargument handlar det om ett robust system, som står på egna ben och inte är beroende av andra processer.
Det gäller kort och gott om att göra flytande bränsle från träflis. På Energimyndighetens bord finns ett förslag på hur man kan odla snabbväxande poppel till råvara. Rapporten heter "Biodrivmedel för snabbväxande lövträd". Den visar hur produktionskostnaderna kan minska dramatiskt jämfört med dagens biodiesel. Det finns andra alternativ. Kanske finns ett tiotal intresserade aktörer med lite olika inriktning. Det är rimligt att Energimyndigheten definierar kraven och handlar upp en anläggning.
Det kan vara genom en omvänd auktion, där den som klarar sig med minst investeringsstöd vinner. Ett annat, elegant system, är att garantera priset för biodiesel under tio år. Den som har billigaste anbudet får bygga. Den här prisgarantin förordas av Bioekonomiutredningen. Fördelen är att det är ett enkelt och transparent system, lätt att docka på rådande regelverk utan att störa. Metoden används redan med framgång i England.
Hur som helst saknas varken teknik eller vägar för genomförande. Det som saknas är en helhetssyn.
Pär Fornling