Många fallgropar längs vägen mot klimatpengar

Det är logiskt att betala för insatser som gör att skogen binder in ännu mer kol och därmed motverkar klimatförändringen. Frågan blir alltmer aktuell. EU knackar på dörren och företag vill klimatkompensera den egna verksamheten.
För skogsägaren väntar nya affärsmöjligheter, men mycket kan gå fel. Runt hörnet lurar byråkrati, regleringar och övervakning. Lycksökare och tveksamma företag finns i kulissen. Utmaningen är att hitta robusta, långsiktiga system.

Det finns inga gratis luncher. Att få ersättning för att skogen redan binder mycket kol är inte realistiskt. Därför handlar det om ersättning för en insats utöver det vanliga. Teoretiskt är det enkelt. Att förlänga omloppstiden är effektivt, liksom att minska uttaget vid gallringar. Frågan är hur det ska mätas och kontrolleras utan byråkrati och detaljreglering. Att upphöra med skogsbruk är kortsiktigt effektivt, men inte långsiktigt. Dessutom går man miste om nyttan av att ersätta fossila produkter med trä.
 

En annan väg är att öka tillväxten. En utredning från Naturvårdsverket (Styrmedel för att öka kolsänkor i skogssektorn) visar att beskogning av nedlagd åkermark är effektivt. Vägen kan gå över planteringsbidrag, kopplat till villkor för att maximera tillväxten.
Norge ger bidrag till gödsling av klimatskäl. För att hitta något utöver det vanliga kan man rikta in sig på ungskogsgödsling. Forskningen visar att det är effektivt för tillväxten men ovanligt i praktiken. Det beror på skogsbrukets sätt att räkna lönsamhet med nuvärdeskalkyler, då blir åtgärder i ungskogen väldigt dyra. De kan ändå motiveras av klimatnytta, men då måste regelverket ändras. Tillverkning och hantering av gödsel ger utsläpp av koldioxid, men utdelningen är tio gånger insatsen. Ett kilo utsläpp av koldioxid leder till att tio kilo binds i träden.

Klimatpengar till högt förädlade plantor är ett annat exempel på offensiva åtgärder som förtjänar pengar av klimatskäl, liksom riktad rådgivning. En annan sida av samma mynt är handeln med certifikat för klimatkompensation. 
Om jag flyger jorden runt kan jag köpa mig fri från klimatskuld genom att betala till något trädprojekt. I mångt och mycket är det gröna avlatsbrev. Det är förstås bättre att avstå från flygresan och ändå stötta träden. Likväl kan systemet motiveras, men mycket kan gå fel. Aftonbladet avslöjade nyligen baksidan av hamburgare som säljs med argumentet att de klimatkompenseras. Varje burgare bidrar till att träd planteras. Granskningen visar att det förvisso finns en hamburgerskog i Uganda, men den håller på att huggas ner av förtvivlade bönder som förlorat åkermark till matförsörjning och inte fått ersättning.
 

Frågan är komplex och inbjuder till lycksökare med tveksamma affärsidéer. Även de som försöker göra allt rätt kan hamna fel. Ett företag erbjuder klimatkompensation genom att stötta hyggesfritt skogsbruk. Det må ha andra fördelar, men den sämre tillväxten gynnar inte inbindning av kol.
För skogsägaren finns anledning att syna korten, tacka för bra erbjudanden och vara vaksam mot att pengarna försvinner i ett träsk av kontroll, byråkrati och regleringar.

Pär Fornling