Koll på kol i ett töcken av patentlösningar
Det är inte lätt att ha koll på kolet. Fastlåsta positioner, egenintressen och tro på mirakelkurer förvirrar. Det skriver Pär Fornling.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Hisnande många miljarder kronor är på väg till teknik för att fånga koldioxid och trycka ner den i gamla borrhål för olja. Förväntningarna är enorma på CCS (carbon capture storage). Genom att koppla tekniken till kraftverk för bioenergi kan man få negativa utsläpp. Med andra ord rensa bort klimatgaser i atmosfären. Då kallas det BECS (Bioenergi carbon capture storage). Vi får hoppas det fungerar till rimliga kostnader. Det finns frågetecken. Beräkningarna pekar på att det kostar långt över 1000 kronor att fånga in 1 ton kol.
Ett alternativ är att låta träden göra jobbet. 1 kubikmeter virke binder ungefär 1 ton kol. Att gödsla fram en kubikmeter kostar runt 150 kronor. Med andra ord en mycket bättre affär. Dessutom får man förstås glädje och nytta av träden, förutom att de är kollager. Utöver gödling finns förstås flera alternativ, försiktiga gallringar, bättre föryngringar, beskogning av nya områden och högförädlade plantor. För att matcha CCS kan man teoretiskt betala skogsägarna upp till tusen kronor för varje tillkommande kubikmeter som inte avverkas. Frånsett ett byråkratiskt slukhål är det kortsiktigt. Förr eller senare kommer kolet ut i atmosfären.
Det illustreras av att Tysklands skogar har gått från en kolsänka till utsläppskälla. Orsaken är stormar, barkborrar och torka. Att bara lämna skogen är alltså ingen hållbar lösning, det är däremot klokt brukande. Gärna med den potentiella tusenlappen för att uppmuntra aktiva åtgärder. En alternativ teknisk lösning för att fånga upp koldioxid är att göra biokol genom pyrolys. Ordet kommer från grekiskan, pyros för eld och lysis för separera.
Genom att förbränna trä, utan syre, separeras råvaran till träkol och olika gaser. Kolet kan användas till att förbättra odlingsmark, där det ligger bundet i hundratals år, och gaserna kan lämpligen bli fjärrvärme. Det finns en del forskning om möjligheterna, men det tekniska vägvalet har fastnat i CCS. Perspektiven är ganska inskränkta. Och det är förvånande att till synes enkla samband blir blinda fläckar. Inte minst i Bryssel. Det är exempelvis svårt att förstå varför man inte ska ta tillvara grot från gamla skogar. Ingen blir väl gladare av att lämna grenar och toppar som inom kort ruttnar och frigör ut kol utan att komma till nytta.
En annan gren av alternativ teknik är förstås att göra flytande bränsle med trä som råvara. Inte heller där händer något. Det är inte lätt att ha koll på kolet. Fastlåsta positioner, egenintressen och tro på mirakelkurer förvirrar.
Det finns inte en enstaka kur utan många. Och träden ger många olika möjligheter.
Pär Fornling