Läget i kyrkans skogar är bekymmersamt. Det stiften nu skyller skogsutredningen för, är tidigare av stiften egentillverkade synder. Det skriver Peter Lindgren, jägmästare, fotograf och organisationskonsult.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Striden om skogen visar på kunskapsbrist av Simon Halling Ekmåne, jägmästare.
Svenska kyrkans skogsutredare Göran Enander har föreslagit hur kyrkan kan utveckla sitt skogsbruk. Kyrkostyrelsen hade bett om svar på 10 olika utmaningar om allt från klimatanpassning till biodiversitet och rennäringens behov. Många frågor har fått relevanta svar. Ändå har debatten mest handlat om avverkningsnivåer i närtid. Göran Enander har föreslagit att 20 procent av kyrkans mest värdefulla skogar ska skyddas. Det verkar för de flesta vara rimligt. Större debatt väcker Göran Enanders förslag om att årligen ställa om 0,3 procent av kyrkans skogar till hyggesfritt skogsbruk.
En av kritikerna är Hushållningssällskapets skogsexpert jägmästaren Simon Halling Ekmåne. Han påstår felaktigt att björk, asp, al, tall och rönn samt ek inte överlever i hyggesfritt skogsbruk. Det är nonsens och felaktigt. En form av hyggesfritt skogsbruk är avveckling av tallskärm i flera steg. Alla ljusälskande trädslag trivs där. En annan och sedan länge tillämpad modell är ”luckhuggning”. I luckor trivs björk, asp, al, tall och rönn. Luckor efter brand, storm och insekter har alltid skapat nya skogar.
Läget i kyrkans skogar är bekymmersamt. Det stiften nu skyller skogsutredningen för, är tidigare av stiften egentillverkade synder. Som tidningen ATL har avslöjat är medelvolymen i till exempel Västerås stift långt under medel för området. Skogarna är överavverkade. Stiftet har en medelvolym på bara 114 m3sk/ha mot 141 m3sk i Dalarna och 180 m3sk i Örebro/Västmanland.
I Växjö stift finns andra problem. Det finns nästan ingen äldre skog att avverka. Den senaste skogsbruksplanen föreslår att endast 7 procent av den planerade avverkningsvolymen bör ske genom slutavverkning.
Låt mig slå fast:
1. Trakthyggesbruk/kalhyggesbruk i dess nuvarande utformning ger högsta avkastning – på kort sikt. Här har skogsforskningen lagt all sin energi.
2. Alternativa skötselsystem (icke att förväxla med traditionell blädning) ger också god avkastning – fast på längre sikt. Hit kan räknas en mängd olika skötselvarianter, vilka kan avpassas efter olika behov.
I alternativ 1. uppstår en mängd negativa sidoeffekter. Med alternativ 2. är det tvärtom. Det uppstår en mängd oerhört positiva sidoeffekter som näringen inte bekymrat sig om att påtala än mindre försöka kvantifiera ekonomiskt. Att nuvarande regering därtill närmast motverkar en sådan utveckling är minst sagt upprörande – för alla parter. Svenskt skogsbruk måste inte bedrivas enbart med skogsindustrins höga avkastning som högsta mål.
Svenska kyrkan har 5,5 miljoner medlemmar. Jag är övertygad om att de allra flesta vill se ett annorlunda skogsbruk i linje med vad Göran Enander föreslår. Förändringar av skogsbruket som är högst angelägna och föredömliga.
Inom Svenska kyrkan finns en ”stat i staten”, Enso, egendomsnämndernas samarbetsorgan. 13 stiftsjägmästare och 13 ordförande. De är konservativa och förordar kalhyggesbruk. Just nu tycker jag att ENSO bedriver en otroligt smutsig kampanj som jag tidigare har debatterat om i Land Skogsbruk, i form av "skuggutredningar". Man har anlitat forskare (med nära anknytning till skogsindustrin) för att nedvärdera och vederlägga Göran Enanders framåtsyftande förslag. Enligt uppgift har kyrkan dessvärre också avfärdat att låta kyrkans medlemmar uttala sig.
I Supermiljöbloggen den 13 februari 2025 står det att: "utredare och miljöaktiva i kyrkan hånas i interna mejl". Tragiskt nog blir det inte Göran Enanders skogsutredning som i efterhand blir mest diskuterad, utan ENSOS agerande. Man drar inte bara skam över kyrkan och skogsbruket utan över en hel yrkeskår.
Peter Lindgren
Jägmästare, fotograf och organisationskonsult
