Vad som behövs är snarast en markanvändningskonvention. Då skulle olika sektorer tvingas att diskutera hur marken skulle användas på ett bättre sätt. Det skriver Reidar Persson, småskogsbonde och före detta biståndsbyråkrat.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
På nätet råkade jag finna en vitt spridd debattartikel med namnet ”Utan biologisk mångfald har människan ingen framtid – inför en naturlag”, publicerad i Göteborgs-Posten. Det är ju helt riktigt att om all biologisk mångfald försvinner så har inte människan någon framtid. Men är detta en trolig utveckling i behov av diskussion? Man kan också hävda att om globala medeltemperaturen ökar med 25 grader så har inte människan någon framtid. Ingen klimatforskare lär dock kläcka ur sig en sådan floskel. Men för miljöforskare (eller mångfaldare) gäller tydligen devisen ”ju värre ju bättre”. Det är väl helt enkelt så att miljöforskare fruktar att allt intresse kommer att ligga på klimatet. Det tycks finnas ett stort behov att komma med påståenden som ger löpsedlar. Redan på 1970-talet gick Norman Myers ut med budskapet att en miljon arter skulle försvinna mellan 1975 och 2000. Avgrunden var nära. Vi befinner oss väl fortsatt på den nivån.
I artikeln föreslås en naturlag för att skydda naturen. Det är väl tänkt som en lag som skall skydda naturen mot den onda människan. Man kan väl också hävda att det skulle behövas en lag som skyddar människan mot miljöforskare och mångfaldskonventionen (CBD). CBD (och EU) har beslutat att 30 procent av jorden skall skyddas. Jag undrar om CBD vet att det finns 800 miljoner människor som lägger sig hungriga varje dag. Afrikas befolkning kommer att öka med 1,3 miljarder till år 2050. Finns i dagsläget möjlighet att ta stora områden ut ur produktion?
Det finns en konkurrens mellan olika sätt att använda marken. Jag ser ett behov av att producera mera biomassa. Befolkningen ökar och olja måste ersättas med förnyelsebara produkter. Många talar idag om avskogningen men förstörelsen av åkermark är nog ett större problem. Årligen asfaltera 1-2 miljoner hektar av den bästa åkermarken och erosionen minskar produktionsförmågan i stora områden. Sedan skall stora områden avsättas som reservat. Ett stort problem vi har är att markanvändningen diskuteras i sektorer.
För 35 år sedan diskuterades behovet av en skogskonvention. Det var egentligen en dum idé. Vad som behövs är snarast en markanvändningskonvention. Då skulle olika sektorer tvingas att diskutera hur marken skulle användas på ett bättre sätt. Jord- och skogsbruk skulle tvingas till en dialog. CBD skulle inte kunna ta beslut som om inte människan fanns. Olika sektorer skulle tvingas diskutera och försöka komma fram till hur tillgängliga markresurser skulle kunna användas på bästa sätt. Förvisso är ”naturvård” en viktig aspekt i den diskussionen.
Jag tror inte att en konvention skulle lösa alla globala problem som nu finns med markanvändningen. Men vi kan inte fortsätta som nu där varje sektor planerar som om det inte finns andra konkurrerande sektorer. Det behövs en diskussion om hur markresurserna kan användas på bästa sätt.
Biomassa behövs och vi kan inte fortsätta att missbruka markresurserna (inkluderande växtligheten) som nu.
Reidar Persson
småskogsbonde och före detta biståndsbyråkrat
