Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sverige är bland de absolut bästa i klassen när det gäller att minska koldioxidsutsläppen sedan 1990. Sverige (med 3,4 ton per capita) arbetar i gruppen med Danmark (4,7 ton per capita), Finland (6,6 ton per capita), Tyskland (7,3 ton per capita). Dessa länder har ambitionen att sänka utsläppen med 55 procent fram till 2030 och för att sedan bli klimatneutrala till år 2050. Sverige skall givetvis vara bäst i klassen och har denna målbild klar till 2045.
Man pratar alltså om procentuella minskningar vilket för länder som Tyskland innebär starka insatser för att nå målet. För Sverige är det givetvis tufft också, men vi har legat i framkant under hela resan. Däremot saknar svenska journalister totalt förmågan att ge kredit för svenskt klimatarbete.
Om det är så att vi är överens om att klimatsituationen är allvarlig och att vi inser att påverkan via utsläppen är global. Varför ser vi då inga kritiska artiklar om Kinas utsläpp. Ett land som fortfarande bygger koleldade energianläggningar, i Kina, i Afrika, i Sydamerika. Kina står för övrigt för över 35 procent procent av utsläppen i världen. USA och Indien ligger tvåa respektive trea. Kina och Indien ökar fortfarande sina koldioxidutsläpp, USA minskar sina. Varför görs inga protester utanför Kinas ambassad? Jag tror faktiskt att detta skulle ge effekt!
Nej, miljöprotesterna ger sig på aktiva torvbrytningsytor, vilket det finns bara 10 000 hektar av. Däremot finns det 1,46 miljoner hektar torvmark/våtmark, varav 67 procent av torvvolymen finns i Norrland. Så även om vi här pratar om metangas så är inte den faktiska miljöpåverkan så alls så hög som vissa påstår. Många typer av markanvändning gör att det är svårt att kvantifiera läckaget av växthusgaser.
Min stora fråga är dock, varför aldrig positiva kommentarer om svenskt miljöarbete? Tycker journalisterna det är för jobbigt att läsa på om fakta? Det görs mycket gott klimatarbete i det här landet.
Pelle Philip
Vaggeryd