Det lär dröja innan Stockholms gator proppas igen av traktorer, men i stället för att låta missnöjet ta fäste så bör även svenska beslutsfattare följa utvecklingen i Tyskland noga, och agera i tid. Det skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Tyska bondeprotester började att ta fart i höstas. I början på året genomfördes en riksomfattande kampanjvecka i samtliga deltstater med traktorer i demonstrationståg och blockerade motorvägar i olika städer.
Tysklands närings- och klimatminister möttes av en uppretad mobb när han kom tillbaka från en semester på den nordtyska västkusten och ett 30-tal poliser fick kallas in för att ge ministern fri lejd.
Protesterna har sitt ursprung i ett starkt missnöje mot regeringens klimatpolitik med olika miljö- och klimatrelaterade skatter. När den sittande tyska regeringen fick nej från förvaltningsdomstolen för att använda innestående pandemistöd för att finansiera en omställning till mer förnyelsebar energi, så skulle statsbudgeten i stället täppas till med indragna dieselsubventioner. Protesterna har inte låtit vänta på sig. Bakom står ett nätverk som har bildats via en Facebook-grupp.
Detta är inte ett enskilt tyskt problem. Missnöjet mot rådande politik och nationell såväl som på EU-nivå är utbrett i flera europeiska länder, däribland framstående jordbruksnationer som Belgien, Frankrike, Nederländerna och Polen. Det handlar bland annat om ett motstånd mot nya EU-direktiv, förbud mot användning av växtskyddsmedel och en okontrollerat inflöde av utländska jordbruksprodukter som inte behöver leva upp till samma strikta krav som de som produceras inom unionen. Nu har bondeprotester återigen blossat upp i Frankrike, och förbereds i Spanien.
I Tyskland finns det skäl till oro när det högerextrema partiet Alternativ för Tyskland, AfD, utnyttjar situationen. Att den tyska tillväxtmotorn hackar påverkar hela unionen och även den svenska exportmarknaden. Det finns också likheter i Sverige med en spricka mellan stad och land, eftersatta investeringar i infrastruktur och upprepade problem med energiförsörjningen.
Den tyska klimatpolitiken om att gå i bräschen liknar EUs vision om att Europa ska vara världens första klimatneutrala kontinent 2050. Det är en god ambition, men det gäller att anpassa politiken efter rådande ekonomiska och säkerhetspolitiska läge.
Investeringar för klimatomställning behövs och en fungerande handel är en förutsättning. Men vi behöver också säkerhetskälla en robust och stabil livsmedelsproduktion, energiförsörjning och infrastruktur i hela EU. Inte fördyrande idealistiska utopier som riskerar att få unionen att krackelera. Det är frågor som är viktiga att ta ställning till i det stundande EU-valet.
Det lär dröja innan Stockholms gator proppas igen av traktorer, men i stället för att låta missnöjet ta fäste så bör även svenska beslutsfattare följa utvecklingen i Tyskland noga, och agera i tid.
Anna Nilsson
