Det är oklokt att bygga storskalig solkraft på jordbruksmark. Vi förlorar jordbruksmark som är viktig för vår livsmedelsförsörjning utan att få den el som vi egentligen behöver. Det skriver Per Ask, doktor i teknik och professor emeritus vid Linköping universitet.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det har nyligen konstaterats att vi har överskott av oplanerbar el samtidigt som industrin har brist på planerbar el. När solen lyser kan vi tyvärr inte planera utan vi får solel bara när det lyser och tyvärr lyser den inte när behoven är som störst. Med denna ryckighet skapas obalans i elsystemet. Vid låg andel solel så kan elsystemet klara av solelen men vid högre andel fås mycket allvarliga störningar i elsystemet.
Ser vi internationellt så har Tyskland, Danmark, Polen och Kalifornien snabbt byggt ut sin solkraft vilket gjort elförsörjningen både dyr och opålitlig samtidigt som smutsig kolkraft ökat. Men i Sverige är det väl inte så illa? Nej, men snart om de ansökningar som ligger för godkännande hos länsstyrelserna beviljas.
Bolag kontaktar ägare av åkermark och erbjuder ekonomiskt generösa arrendeavtal under 30-40 år för att få bygga en solkraftsanläggning. De ger en helt falskt positiv bild av solkraften och dess roll i en grön omställning. Bolagen hoppas sedan att en konsult ger en fördelaktig elprisprognos så att man med god vinst kan sälja projektet vidare till något internationellt bolag. Och går det dåligt, vilket får anses troligt, så är det ett separat bolag som kan sättas i konkurs varvid markägarna troligen blir utan pengar. Konkursrisken är inte bara hypotetisk. Det har nyligen skrivits om att konkurserna ökar hos solkraftsbolag.
Batterilager skulle kunna vara en lösning på solkraftens variation. Jag har räknat på en solkraftsanläggning som planeras i Linköping. Denna 50 hektars-anläggning skulle offra jordbruksmark, naturvärden och lantligt boende men skulle kunna ge cirka 36 GWh energi per år vilket teoretiskt skulle kunna försörja cirka 5100 hushåll. Men då krävs batterilager för att ha ström när solen inte lyser. Sju dagars batterilager kräver då 180 st Tesla MegaPack-containrar (gjorda för denna typ av lagring) som kostar 2,8 miljarder kronor och ger vid tillverkningen 120 000 ton koldioxid vilket är vad cirka 55 000 bensin eller dieselbilar släpper ut ett år. Så helt ohållbart redan för denna ”lilla” solkraftsanläggning!
Från branschföretag sägs att batteritekniken blir snabbt bättre och billigare men detta stämmer inte. Det stämmer inte heller att avancerade algoritmer och styrsystem ska lösa solkraftens oplanerbarhet. Man hävdar också att solkraft inte ger några utsläpp men detta stämmer tyvärr inte heller. Under sin livscykel ger solkraft 43 gram koldioxid per kWh producerad el och ökar väldigt mycket, som vi ser ovan, om solkraften kombineras med (nödvändiga) batterilager.
Det är oklokt att bygga storskalig solkraft på jordbruksmark. Vi förlorar jordbruksmark som är viktig för vår livsmedelsförsörjning utan att få den el som vi egentligen behöver. Jag ber beslutsfattare på länsstyrelserna ta till sig fakta, inse att det solbolagen hävdar om bidragen till den gröna omställningen inte stämmer och nu inte bevilja tillstånd. Det är annars stor chans att ni om några år kommer att ångra olyckliga beslut!
Per Ask
Doktor i teknik, professor emeritus vid Linköping universitet
