Att döma av utvecklingen av EUs allt mer ambitiösa miljö- och klimatstrategier gör nog lantbrukare rätt i att förbereda sig på att betraktas som industrier, och det gäller även mindre familjelantbruk. Det skriver Samuel Bäckelin.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
I slutet av november förra året nåddes en överenskommelse om revideringen till Industriutsläppsdirektivet efter trialogförhandlingar mellan Europaparlamentet, EU-kommissionen och ministerrådet. EU-kommissionens ursprungliga förslag var att även inkludera nötkreatur och kraftigt sänka gränsen för antalet djurenheter för gris- och fågelproducenter som omfattas av direktivet. I den slutliga överenskommelsen ströks dock nötköttssektorn helt ur förslaget och tröskelvärdena för gris och fjäderfä höjdes från de föreslagna nivåerna.
Nu har Europaparlamentet godkänt den uppdaterade lagtexten vilket gör att fler familjelantbruk ska likställas med industrier som exempelvis gruvor eller stålverk i lagens mening. För att klargöra min ställning vill jag poängtera att Industriutsläppsdirektivet i grunden står för något bra. Ren luft, rent vatten och minskade utsläpp är något vi alla bör eftersträva. Men som vanligt med stora regelverk finns följdeffekter som måste tas i beaktning. Ett alltför strikt regelverk riskerar att motverka själva syftet med direktivet och hämma den gröna omställningen.
Ett tydligt exempel på det är risken för ökad import av utomeuropeiska livsmedel när striktare miljökrav drar upp produktionskostnaderna inom EUs gränser. Här måste EU-kommissionen se över hur direktivets goda intentioner kan förverkligas utan att utsläppen för den delen flyttas utanför EUs gränser samtidigt som lönsamheten för de inhemska producenterna drabbas.
De nya tröskelvärdena för att inkluderas i direktivet sätts till 350 djurenheter för grisar, 300 djurenheter för värphöns och för övrig fågelproduktion behålls gränsen på 280 djurenheter. Den största förändringen blir för äggproducenter där tröskelvärdet alltså nästan halveras från 40 000 till ungefär 21 400 värphöns. Det ger nya perspektiv på frågan om vad som egentligen menas med en industri, med tanke på att medelbesättningen hos Sveriges äggproducenter är ungefär 25 000 höns.
I en tid där investeringar för hållbar livsmedelsproduktion är viktigare än någonsin, och EU genomdriver förändringar för att lätta på lantbrukarnas regelbörda, är det motsägelsefullt att familjeföretag av allt mindre skala nu ska belastas av striktare lagar och kostsamma tillståndsprocesser.
I linje med det reviderade direktivet har EU-kommissionen fram till slutet av 2026 på sig för att utvärdera om även nötköttssektorn ska omfattas av lagstiftningen.
Att döma av utvecklingen av EUs allt mer ambitiösa miljö- och klimatstrategier gör nog lantbrukare rätt i att förbereda sig på att betraktas som industrier, och det gäller även mindre familjelantbruk.
Samuel Bäckelin
