En accelererad omställningstakt innebär samhällskatastrof
Lantbruk och lantbrukare kan identifieras som de hållbarhetshjältar de är och få betalt för det i den nya EU-politiken. Det skriver systemekologen Stefan Hellstrand.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Replik på debattartikeln: Omställningen behöver accelerera i EU av Linda Lindström och Jonas Norberg, Hållbart Matsystem.
Linda Lindström och Jonas Norberg har med sitt debattinlägg svarat på en replik på min debattartikel. Deras rekommendation om en accelererad takt i omställningen av jordbruket och matsystemet i EU innebär att vi med accelererad takt rör oss mot en samhällskatastrof.
De tar stöd i EU-kommissionens vetenskapliga råds rapport Towards Sustainable Food Consumption. Den ger en träff på Willett m fl (2019). Den ger 15 träffar på EAT-Lancet-rapporten (2019): det vill säga, till betydande del bygger det arbete från EU-kommissionen som Linda Lindström och Jonas Norberg refererar till, på den planetära dieten.
I den inledande debattartikeln visade jag varför den planetära dieten inte håller en tillräcklig natur- och lantbruksvetenskaplig standard för att vara till grund för en politik att nu genomföra i praktiken. Den planetära dieten bygger på de planetära gränserna samt metodiken Livscykelanalys (LCA).
Allt jordbruk oavsett om vi kallar det konventionellt eller ekologiskt är en omöjlighet enligt de planetära gränserna. Detta eftersom gränsen för kvävetillförsel innebär att den totala kvävegivan till grödorna världen över sänks med cirka 80 procent. Då kraschar matförsörjningen. Det vill säga, Linda Lindström och Jonas Norberg argumenterar för att vi med en ökande takt skall söka oss till denna katastrof.
Vare sig konceptet planetära gränser eller LCA uttrycker känd kunskap om de ekonomiska, ekologiska respektive jordbrukssystem de hanterar. De beaktar vare sig de så kallade lagarna om:
i. första begränsande faktor (Liebig 1840)
ii. avtagande utbyte (Nanneson 1924)
iii. tolerans (Shelford 1913)
Den första begränsande faktorn berättar att om det är kvävegivan som begränsar skörden, är det kväve man i första hand skall ge för att öka skörden. Eftersom kvävegivan fortfarande globalt begränsar matproduktionen är det allvarligt att konceptet planetära gränser anger att kvävegivan till jordbruk bör sänkas med cirka 80 procent. Att så är fallet visas i kommentar till Rockström med flera (2009).
Avtagande utbyte beskriver hur svaret på marginalen i form av ökad skörd hela tiden blir mindre när man lägger på ytterligare en enhet av den första begränsande faktorn, exempelvis kväve. Till slut ökar ej skörden, utan kan till och med sjunka om man ytterligare ökar givan.
Lagen om tolerans utvecklar lagen om första begränsande faktor. Det är ett antal faktorer som måste vara tillräckligt bra, för att ett fält med höstvete skall ge skörd, eller en ko ge mjölk.
Samtliga av dessa så kallade lagar är grundläggande för:
a. Att bygga foderstater till mjölkkor som är naturresurs- och miljöeffektiva och ger ett gott företagsekonomiskt resultat.
b. System för miljö- och hållbarhetsräkenskaper som hjälper berörda system att utveckla sin ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsprestation.
c. Effektiva och fungerande strategier för samhällets naturresurshushållning från lokal till global nivå.
Dessa lagar har utgjort fundament inom lantbruksvetenskapen i över 150 år, och inom systemekologin i åtminstone 50 år. EU behöver i den gröna given, och i sin politik för ett hållbart och lönsamt jordbruk, framgent bygga på vetenskapliga bidrag som på ett adekvat sätt hanterar dessa principer. Så är ej fallet nu.
Linda Lindström och Jonas Norberg hanterar ej den kritik jag riktade mot de vetenskapliga bristerna i EUs underlag för den gröna given och jordbrukspolitiken. Deras svar understryker snarast behovet av en god kvalitet natur- och lantbruksvetenskapligt i EUs framtida underlag inom bland annat dessa politikområden.
Med det kan en politik formas som samtidigt knyter samman land och stad, klarar matförsörjningen i freds- och orostider, klarar den biologiska mångfalden, och löser klimatutmaningen. Samtidigt som det lantbruk och lantbrukare som levererar samhällets hållbarhetsbas identifieras som de hållbarhetshjältar de är och får betalt för det.
Stefan Hellstrand
Tekn Dr, husdjursagronom och systemekolog.