Arlas hållbarhetsersättning möttes av stark kritik i samband med kretsmötena 2023. De förtroendevalda i Arla har hittills varit märkligt tysta – trots att ersättningssystemet så tydligt missgynnar det svenska produktionssystemet. Det skriver Marianne Schönning, mjölkbonde i Hälsingland.
Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Sommaren 2023 införde Arla en hållbarhetsersättning där en del av betalningen för mjölken går till en gemensam pott och delas ut baserat på poäng. Det är bra och nödvändigt att Arla tar hållbarhetsfrågorna på allvar, men ersättningsmodellen, som är komplicerad och icke-transparent, har flera allvarliga brister och missar att lyfta viktiga värden i svensk mjölkproduktion. Den verkar vara framtagen för att passa danskt lantbruk och den danska inrikespolitiska diskussionen om lantbrukets miljöpåverkan. Svenska lantbruks- och klimatforskare har inte alls varit involverade. De danska leverantörerna står som vinnare med högst poäng och mest pengar från den gemensamma potten, medan modellens förlorare är vall- och betesbaserade produktionssystem.
Mjölkproduktionens positiva miljövärden är ett resultat av brukandet av marken. Allvarligt är då att markanvändning alltid är negativt i den modell Arla valt, den gynnar intensiv produktion. Extensiva marker och naturbeten blir en belastning i systemet, trots att de är mycket viktiga för biologisk mångfald och för kolinlagring. Att en del av betalningen för mjölken baseras på hur stora skördar man kan ta på gården (m2/kg mjölk) hör inte hemma i ett kooperativ med stora skillnader i odlingsförutsättningar. Synsättet leder till att faktorer som inte går att påverka, exempelvis vegetationsperiodens längd och markens bördighet, påverkar vad den enskilda gården får betalt.
I samband med kretsmötena 2023 antog 14 av 17 kretsar i Sverige motioner och skrivelser med stark kritik av ersättningssystemet, kritik som nu, nästan ett år senare, ännu inte har behandlats av berörda kommittéer. Den kritik som framfördes i motionerna har visat sig vara både relevant, välbefogad och stämma väl med utfallet när Arlas hållbarhetsersättning utvärderas.
De förtroendevalda i Arla har hittills varit märkligt tysta – trots att ersättningssystemet så tydligt missgynnar det svenska produktionssystemet med vallodling och bete och Arlas leverantörer i skogs- och mellanbygd. Det är lätt att tolka det som att man är mer lojala med Arlas ledning i frågan än med medlemmarna ute i kretsarna som gett dem förtroendet att företräda dem.
Föreningens demokrati vilar på oss gräsrötter på kretsnivå - så se till att gå på årets kretsmöten i mars! Det är vanligtvis minimalt med återkoppling om hur våra förtroendevalda agerar i Arlas olika organ. Ställ därför dina förtroendevalda mot väggen på mötena– vad har man gjort för mjölkproduktionen i ditt område och för kretsens frågor?
Marianne Schönning
Mjölkbonde i Hälsingland
