Det här är en debattartikel. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
Det finns några få riktigt gröna branscher: jordbruk, fiske, skogsbruk. För att långsiktigt tillfredsställa människors mest grundläggande behov av mat, värme och byggmaterial krävs en ständig växelverkan med naturen. Gruvor, vindkraftsparker, solcellsparker och vattenkraftverk är beroende av att naturen, och ibland människorna, får flytta på sig.
Bönder i Europa protesterar, klimataktivister limmar fast sig och demonstrerar. Den biologiska mångfalden är hotad.
Både bönder och klimataktivister har förstås rätt. Med den hittills förda politiken föröder man både klimatet och miljön.
De flesta tycker att det vore trevligt om det finns mat att äta i framtiden. För att ordna det behöver det finnas bönder.
De flesta inser att om klimatet ska fortsätta förändras i ökande takt och ekosystemen trängas undan, hjälper det inte hur många bönder vi än har, om marken och odlingarna förstörs av torka, skyfall, oberäkneliga temperaturer eller brist på pollinerande insekter.
Lösningarna finns i naturen. Det är där koldioxiden binds in, det är där den biologiska mångfalden frodas och det är där alla naturskötare i form av jord- och skogsbrukare är nycklarna till den hållbara framtiden. Samtidigt som de förser hela samhället med mat och andra förnödenheter om de rätta förutsättningarna ges. Vi behöver minska utsläppen från de fossila energikällorna och binda in överskottet av kol i jorden och därmed öka bördigheten. I stället har vi en skev anpassning av samhället, där det som orsakar miljöproblemen inte behöver stå för sina kostnader, och verksamheter som bidrar till att lösa miljöproblemen inte ersätts för det.
Det är på tiden att klimataktivister, bönder och miljöengagerade slår sig ihop och ställer krav på våra politiker och ekonomer. Så att vi kan få en jordbrukspolitik och ekonomi där bönder kan producera både klimat- och miljönytta. Samtidigt. Det kräver styrmedel och ekonomiska incitament och politik som stimulerar bönderna att göra just det. I stället kräver samhället att maten ska vara så billig som möjligt och att bönderna samtidigt ska uppfylla så högt ställda miljökrav som möjligt. Eller att jordbruk omvandlas till vildmark. En ekvation som inte går ihop.
Därav dessa protester i Europa. Kopplar vi inte ihop detta så blir förlorarna miljön, klimatet och matförsörjningen. Och därmed alla vi människor. Vi behöver alla både mat och en beboelig planet.
Med rätt förutsättningar kan vi producera mat och samtidigt låta matproduktionen bidra till lösningarna på klimatkrisen och utarmningen av den biologiska mångfalden. Så kan vi skapa ett samhälle anpassat till både människors och naturens förutsättningar. Även om vi glömmer det ibland är vi människor också natur.
Olle Göransson, LRF Älvdal/Hagfors.
Ann-Christin Karlsson, Naturskyddsföreningen Värmland.
Marica Möller, Värmland visar världen vägen.
Stefan Hellstrand, ekostrategi i Fryksdalen.
Boo Westlund, Hagfors kommunstyrelse.
Jonas Wangsten, Förbundet Småbrukarna.
Gunnar Rundgren, jordbrukskonsult, småbrukare och författare.
Anders Heimer, tidigare jordbruksrådgivare.
Stefan Sundström, musiker och författare.