Bättre vara offensiv än backa

Sverige har ett åtagande inom EU att öka inlagringen av kol med ungefär tio procent till år 2030. Ett medel för att nå dit är att öka virkesförrådet. 
Professor John Hassler har i en utredning gett 45 förslag om hur vårt klimatmål bör utvecklas för att gå i takt med EU. En del av dessa handlar om skogen. En tanke är att den som köper kortlivade skogsprodukter, exempelvis tidningspapper, betalar en ganska hög utsläppsavgift. Produkter där kolet binds länge, exempelvis massiva trähus, befrias från avgift.
Mellan ytterligheterna finns en glidande skala, beroende på när träet eldas upp och det inbundna kolet når atmosfären.

Avgiften kan finansiera ersättning till skogsägaren för att hen ökar virkesförrådet och därmed binder mer kol. Enklast är att skjuta avverkningar på framtiden.
Det kan verka logiskt, men det gäller att hålla i hatten.
En och annan minns nog den gamla jordbruksregleringen. Med en häxbrygd av bidrag, regler och avgifter försökte man kontrollera marknaden till jordbrukets bästa. Varje åtgärd krävde nya regler. Avsikten var god, men det blev en byråkratisk mardröm. Man kan säga att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.

Idén om att reglera sig fram till klimatmålet riskerar att hamna i samma dike.
Att timmerhus bör slippa skatt är uppenbart, men hur blir det med pallvirke, textilfiber, träemballage.... hur många gånger ska en kartong återvinnas för att inte beskattas. Och ingenting är vunnet om skatten gör att trä ersätts med fossila produkter.
Precis som utredaren förutser är det dessutom väldigt knepigt att mäta enskilda markägares virkesförråd och frågan är och vad som händer med ersättningen vid en brand, stormfällning eller när träden till sist ändå måste avverkas.

För att politiken ska fungera måste den vara begriplig och inte ett töcken av detaljregleringar. Det är enklare att även fortsatt räkna på hela landets virkesförråd.
Alternativet till att belöna passivitet genom att inte avverka är att gå åt precis motsatt håll och uppmuntra brukandet. Det är faktiskt två sidor av samma mynt.

Utredaren nämner bidrag till gödsling som en möjlighet. Det finns mycket mer i den verktygslådan. Det finns runt en miljon hektar nedlagd jordbruksmark som växer igen. Den passar utmärkt till snabbväxande lövträd, gärna med investeringsstöd. Föryngringarna lämnar mycket i övrigt att önska. Reglerna för främmande trädslag behöver ses över och framför allt behöver Skogsstyrelsen komma med ett visionärt tillväxtmål att navigera efter.

Pär Fornling