Problemet är inte att det saknas insikt, kunskap eller vilja inom lantbrukssektorn att ställa om. Att leva med och av jord, grödor och djur ger en smärtsam medvetenhet om vad konsekvenserna av ett förändrat klimat innebär. Problemet stavas bristande lönsamhet. De skriver Anna Nilsson.
Det här är en ledarartikel skriven av Land Lantbruks ledarskribenter. Land Lantbruk är LRFs medlemstidning och partipolitiskt obunden.
Behöver jordbrukarna mer statligt stöd för att minska sina utsläpp, kan vi äta lika mycket kött som idag och behöver avverkningen minska efter EUs beslut att kolinlagringen måste öka i svenska skogar. Så inleddes SVTs "Agenda special: Klimatutmaningen" i förra veckan, samtidigt som världens ledare och forskare samlades för FN:s klimatmöte COP28 i Dubai. Ingen lantbrukare eller lantbruksforskare fanns dock representerade i programmet.
Själva problemet är dock inte att det saknas insikt, kunskap eller vilja inom lantbrukssektorn att ställa om. Att leva med och av jord, grödor och djur ger en smärtsam medvetenhet om vad konsekvenserna av ett förändrat klimat innebär. Problemet stavas bristande lönsamhet.
Omställningen kommer att kosta det svenska lantbruket 80-85 miljarder kronor i investeringskostnader under de kommande 15-20 åren, enligt en ny rapport från LRF och Lantmännen. Det innebär totalt 20 miljarder kronor per år med en räntesats på 15 procent. Till detta tillkommer ytterligare 10-11 miljarder kronor i övriga årliga omkostnader. Detta ska ställas i relation till näringens totala omsättning på cirka 80 miljarder kronor per år, men också till livsmedelskonsumtionens totala värde motsvarande runt 350 miljarder kronor årligen.
Det finns ingen lösning som passar alla i det gröna näringslivet. Det handlar inte bara om att byta ut ett drivmedel mot ett annat, vilket transportsektorn inte ens har lyckats med. Jord- och skogsbruk bygger på en global kolcykel, där koldioxid släpps ut, men också fångas upp. I en grön omställning finns möjligheter med en ökad produktion av exempelvis förnybara energikällor såsom biogas och solenergi.
Något som är fullkomligt centralt är hur stora dessa investeringar ska vara beroende på hur robust vi tycker att landets livsmedelsproduktion ska vara.
Intäkterna behöver öka med 25 procent för att försvara kostnadsökningarna, enligt det underlag som lyfts fram i rapporten. Detta på en marknad där inte alla kommer att göra samma omställning samtidigt. Att kostnaderna är något som vi alla behöver dela på inom jordbruks- klimat och energipolitiken är därför en ren självklarhet.
Det handlar om investeringar som kan göras inom det statliga Klimatklivet, bland annat för precisionsodlingsteknik, elektrifierade fordon och bevattningsdammar.
Satsningarna stärker Sveriges totala livsmedelsberedskap, och bör gå i linje med en kommande uppdaterad livsmedelsstrategi och upprustningen av totalförsvaret.
I dagsläget är nettoimporten av livsmedel till Sverige stor och försörjningsgraden ligger runt 50 procent. Omkostnaderna behöver betalas genom ett ökat ansvar i handelsledet men även via höjda livsmedelspriser i konsumentled på sikt. Statliga ersättningar är för opålitliga för att förlita sig på i längden.
Den bästa klimatanpassningen av alla är stabila och lönsamma lantbruksföretag.
Anna Nilsson
