Det är rimligt att anlägga ett generationsperspektiv på att klimatanpassa den svenska matproduktionen. LRF har i rapporten ”Livsmedelsberedskap, klimat och natur – kostnader för lantbrukets gröna omställning” föreslagit att 20 procent av landets åkermark kunna vattnas inom en generation. Det skriver Markus Hoffmann.
Det här är en personlig krönika. Skribenten svarar själv för sina åsikter och slutsatser.
År 1999 beslutade folket i Sverige genom Riksdagen att införa 16 nya miljökvalitetsmål. Portaltanken var att nå målen inom en generation och inte skjuta över utmaningarna till nästa. Generationstanken är återkommande i svensk miljöpolitik och återfinns i den nationella prövningsplanen för landets vattenkraft. Inom 20 år ska cirka 2 000 vattenkraftverk miljöprövas och förses med moderna miljövillkor. För att det ska vara möjligt har den storskaliga vattenkraftindustrin avsatt en summa på 10 miljarder kronor för att delfinansiera nödvändiga konkreta åtgärder för att skapa fria vandringsvägar för fisk. Samtidigt har regeringen gett 50 miljoner kronor per år till Mark- och miljödomstolarna så att de har kunnat anställa ett tjugotal tekniska råd och juristdomare för att klara det nya betinget. Staten och branschen satsar alltså tillsammans och samtidigt.
Det är också rimligt att anlägga ett generationsperspektiv på att klimatanpassa den svenska matproduktionen. LRF har i rapporten ”Livsmedelsberedskap, klimat och natur – kostnader för lantbrukets gröna omställning” föreslagit att 20 procent av landets åkermark kunna vattnas inom en generation. Det är inte orimligt. En generation är cirka 5 000 arbetsdagar, för den som inte är bonde. Att vattna 20 procent av marken, alltså cirka 500 000 hektar, med 100 millimeter vatten per odlingssäsong skulle exempelvis behöva vattenuttag motsvarande cirka 5 000 bevattningsdammar som vardera rymmer 100 000 m3. Det innebär i sin tur att det behöver anläggas en per dygn och att Mark- och miljödomstolarna, vid sidan av att miljöpröva ett vattenkraftverk varannan dag, skulle behöva miljöpröva ett vattenuttag varje dag. Samma matematik gäller för täckdikning.
Hur många bandschaktare, grävmaskiner, täckdikningsmaskiner med förare och domstolshandläggare krävs för att nå målet på de cirka 5 000 arbetsdagar som återstår till 2050? Det enkla beräkningsexemplet visar vad som skulle krävas. Men med dagens anläggnings-och prövningstakt tar det cirka 250 år att nå målet för bevattning.
I många branscher skulle en sådan här investering kunna göras med tidigare vinster eller med kassaflödet utan hjälp av staten. Men inte för oss som är först i kedjan i matbranschen där inköpare strider om ören på produkter.
Det är rimligt att jämföra vatteninfrastrukturprojekten miljöprövning av vattenkraftverk och miljöprövning av vattenuttag. Det ena är till för Sveriges miljö och det andra är till för Sveriges mat. Det första är beslutat, finansierat och planlagt. Inte det andra.
Markus Hoffmann
Ansvarig för vatten- och hållbarhetsfrågor LRF
Läs också: Regeringen får inte slarva bort miljarder
